Kapitel I.
Nedanför en gigantisk trappa som mest liknade en vattenfallstunga stod två jättar till statyer. Det rasande stenvattenfallet, lede varje besökare upp till en herrgård med bister uppsyn, som välkomnade hög som låg, herre som tjänare med ett jämlikt men ljudlöst, gråskimrade muller av vattenbrus. Budskapet som kastades fram och dränkte varje oaktsam besökare var; inför naturen är alla små och betydelsefulla.
Statyerna som stod framför den grå herrgården var två mäktiga snölejon i gjutet silver. Det enda officiella informationen som fanns om snölejonen, var att de båda hade köpts 1888 och var importerade från Kina. Det man däremot inte visste var att snölejonen hade upptäckts av en slump vid ett övergivet tempel på gränsen mellan Tibet och Kina. Herrgårdens namnlösa herre och fru hade varit på väg tillbaka till Kina efter en misslyckad expedition in i Tibet, på jakt efter ungdomens källa och Shambhala, det mystiska kungariket som enligt tibetansk sägn låg dolt någonstans i Himalaya.
Statyerna som stod framför den grå herrgården var två mäktiga snölejon i gjutet silver. Det enda officiella informationen som fanns om snölejonen, var att de båda hade köpts 1888 och var importerade från Kina. Det man däremot inte visste var att snölejonen hade upptäckts av en slump vid ett övergivet tempel på gränsen mellan Tibet och Kina. Herrgårdens namnlösa herre och fru hade varit på väg tillbaka till Kina efter en misslyckad expedition in i Tibet, på jakt efter ungdomens källa och Shambhala, det mystiska kungariket som enligt tibetansk sägn låg dolt någonstans i Himalaya.
© Adryan von Linden, 2006-2008