Dissektion.
3.
Kan kyssar dissekera hårda hjärtan?
© Adryan von Linden, 2006-2008
Öppen kista.
2.
Ensamhetens klo, påminner alltid om rovdjurets öde, att svälta ihjäl på betongens brännande savann!
Pälsen ryser till is, när döden sveper in å sliter loss navelsträng! Liv upphör. "Jag dör", viskar andningens sista suck.
En blomma på kyrkogård, stenhjärtat slår ett sista slag;
för dig!
Snart är jag gravjord, ett lik begravd i ditt bristande hjärta! Detta är mitt jag, brännmärkt av kärlekens tidlösa skärseld. Detta är vi, olycklig kärlek - ett giftemål;
i öppen kista!
Min broder i poesi skulle ha skrivit, "Njut å begråt ännu en förruttnelsens blomma."
Helig Ocean.
1.
Hur är det att födas död? Att från födseln ha sina inre kroppsliga hålor fyllda med vätska från en helig ocean av sataniskt gift. Det är en dionysisk berusning! En brunstig romersk tjur spränger fram ur folkhopen å sprättar upp frillor. Frustar å stönar skenhelig dimma, klibbig i smak och odör.
"Du gör mig fuktig inombords...Lycklig..." stönar kvinnan.
Det strömmar å flödar, kraft å makt, genom detta mitt obehagliga jag. Varför stärka å skövla mig? Det flyter ju mörkgrön död i mina ådror, kanske till och med något snorgrönt i kulör.
Jag smakar i stället på orden! "Jag föddes död" sköljer det genom munnen. Ropar efter fader.
O, långsamt, petar min tunga med sin oskyddade spets på döden. Livet spottar sedan varligt ut ett kadaver på det svinkalla kyrkgolvet.
Det sprattlar till å dör, ensam,
där på det svinkalla kyrkgolvet.
Synden smakar vinet vi kallar liv!
© Adryan von Linden, 2006-2008