Aut Adryan aut nihil!

1.

Ny gryning. - När Nietzsche i sitt verk "Antikrist" inleder, med att konstatera att mänskligheten borde föra: "Ett totalt krig mot det absoluta: det absoluta är kristenhet." så uppfattar jag det som hornstöten som nu kallar ut oss, de nya filosoferna, i krig.

Ja, vi krymplingar. - Vi som filosoferar med kroppen och inte med det bedrägliga förnuftet, måste nu inse att tiden är inne för oss att rasera det tidigare. Vi måste förgöra illusionen av livet som det absoluta har lämnat efter sig. Timmen för "Omvärderingen av alla värden" är nu här...Nietzsches söner och döttrar, gnugga ut sömnen ur ögonen och vakna upp till en ny gryning!

2.

Det är evigt. - Allt har varit som det alltid har varit, Adam och Eva, en stor lögn! Jorden och människorna kommer alltid på ett eller annat sätt att bestå, varför oroa sig över miljöförstöring, krig och fattigdom? Då det inte finns någon syndabock, nej, det är ingens fel. ? Det är bara en av flera verkligheter.

3.

Den viljelöse människan. - Du storartade rationalist, du storhjärtade humanist, jag måste göra er gruvligt besviken, den stora majoriteten av alla dussinmänniskor, är ännu inte tillräckligt starka, att blott med sitt förnuft kunna klura ut vad de egentligen vill göra med sina ynkliga liv. Varför kan vi inte låta dem, i stillhet, bruka sina instinkter? Det är ju rått, att tvinga dem försöka använda någonting utanför deras begräsningar! Tiden för förnuft och rationalism hos människan är ännu inte här ? men snart, kanske? Men först ett gott råd på vägen: ?Hoppas inte allt för mycket på människan, det kommer lämna dig besviken.?

4.

Vad är mot "naturen"? - Ja, du, det är allt och inget. Det finns ju inga syndabockar ? Inte någons fel, allt är som det borde och som det var tänkt att det skulle vara!

5.

En av många lögner. - Andens överlägsenhet? Nja, det är ju bara en till av de många lögner som vår tillvaro bygger på.

6.

Att resonera med magen. - Jag funderar ofta på dig, min kära invalidaristokrat, på vad som kommer karaktärisera dig. Många nätter har jag ägnat åt att elda mina fantasier om dig och om dagarna letar jag i mina kamrater ansikten av små tecken efter dig. Nu äntligen! - Efter en tid av våldsam jakt har jag funnit små brödsmulor av det jag söker. Ja, det lilla jag nu har lärt mig om dig, är att du filosoferar med kroppen. Jag har även givits ?insikten? att generationerna av krymplingarna efter dig, min annalkande storm, kommer föddas ädla, rättvisa och storslagna. - Ni, min herre, kommer utrusta dem med förmågan att resonera med magen!

7.

Ett förtydligande. - Först, innan ni fördjupar er i detta avsnitt, så måste jag göra er läsare uppmärksamma på att det inte är jag som är upphovsman till de filosofiska begreppet "det första" och "det andra" som ni kommer läsa om i följande aforism - nej, denna utmärkta tankemodell har jag den franska filosofen och feministen Simon De Beauvoir att tacka för. Det är i inledningen till sin bok, "Det Andra Könet?" som De Beauvoir tar fasta på följande: "Inget kollektiv definierar någonsin sig själv som Ett utan att omedelbart ställa det Andra mitt emot." Om man kan accepterar detta, menar De Beauvoir ut genom i stort sätt hela sin bok, så blir det genast möjligt att dra slutsatsen att när väl mannen har definierat sig själv som ett kollektiv, så sätter han genast sig själva som ?det första? och kvinna som "det andra". Nu ställer ni er säkert frågan, vad har detta att göra med de funktionshindrades frigörelse som denna kampskrift ägnar tid åt? Det ska ni snart få erfara, det jag gör är att jag snillrikt roffar åt mig De Beauvoir knivskarpa tankemodell, modifiera den, så att den passar mitt behov och således skapar mig en ?egen? tankemodell att bruka i kriget. Jag har beväpnat mig med ett vapen som avslöjar den rådande maktbalansen mellan funktionshindrade och icke-funktionshindrade.

8.

Klokhet utan ansträngning. - Jag vandrar in och ut i "Sålunda talade Zarathustra" och jag blir genast mycket klokare, utan att ens förstå hälften.

1.

Medvetenhetens kostnad. - Varför tror du att man inte ser samma ångest hos andra djurarter som man ser hos överdjuret; människan? Den ångest, vi människor, upplever är på grund att vi människor i högre grad än andra djurarter är medveten om vår egen existens - ångesten är således medvetenhetens pris.

2.

Det mäktigaste vapnet. - Det bästa vapnet mot det absoluta är skratt, kreativitet och lek.

3.

Det som går mot naturen. - Om vi hypotetiskt säger att det finns något som heter "naturligt" vilket jag betvivlar att det finns, så måste jag säga följande: "Allt som går mot "naturen" är ett yttryck för det absoluta och måste ständigt bekämpas!"

4.

Dräp fadern. - Med tårar i ögonen måste jag döda fadern, allt för att ge mig och mina barn en framtid där vi slipper böja rygg inför det absoluta. Blod in och blod ut är det enda sättet. - Ett mord för frihet!

5.

Den kristna djävulen. - Att skylla kristendomen på Jesus är en grov orättvisa eftersom Jesus såg och talade mot den andligt korrupta människan i sin samtid inget mer - det var hans korrupta lärjungar, förutom Judas och Maria Magdalena, som skapade den kristna djävulen.

6.

Godhetens källa. - Att förrådda Jesus, hade jag gladeligen gjort för tio silverpenningar istället för Judas trettio.Varför? Jag tål helt enkelt inte att vara i närheten av godhetens källa.

7.

Jag, Nietzsche! - Jag kommer ihåg mitt förra liv, då kallade man mig för Nietzsche. - Jag tror att du faktiskt har hört talas om mig!

8.

Dödsfall. - När dog jag senast? Den 25 Augusti 1900!

1.

Hunden. - "Jag har gett min smärta ett namn och kallar den "hunden". Den är lika klok som en hund, lika framfusig, lika påträngande [...] och jag kan ryta åt den och låta mitt dåliga humör gå ut över den." sa Nietzsche en gång, när vi samtalade genom en av hans böcker.
Jag hade frågat honom hur jag skulle lära mig att hantera min kroppsliga smärta och detta var hans svar. Jag funderade länge på detta mystiska svar, men plötsligt, av en slump ramlade jag över en gammal indiansk berättelse. En berättelse som handlade om den onda och goda hunden inuti människan som sliter henne mellan sig, där ande meningen i berättelsen var att man som människa är den enda ansvarig att välja vilken hund man vill mata eller sparka.

Aha, då blev allting klart, jag förstod nu hur jag kunde tolka Nietzsches kryptiska svar. Jag insåg att det han försökte säga till mig var att det var helt upp till mig hur jag skulle hantera min smärta, min sjukdom. Det slog mig att jag alltid hade vetat om min sjukdom, men att jag hade behandlat den som en rabiessmittad ond hund vars hunger jag mättade med att anklaga andra för min aggressivitet och min smärta. Överallt där hunden dök upp, tiggandes efter uppmärksamhet, sparkade jag den hårt så att den skrek. - Jag hatade min hund, ju mer jag hatade den desto mer vildsint blev han. Inte förstod jag att det var jag själv som var skyldig till att min smärta och min sjukdom hade vuxit upp till att bli denna våldsamma byracka som strök runt i gränderna törstig efter blod!

Men nu, mina vänner, vet jag bättre så jag har börjat mata min goda hund. - Min smärta; min sjukdom har jag, på Nietzsches inrådan, gjort till min lojala och älskvärda hund!

2.

Existentiell ångest. - är något som främst drabbar människor som den danske filosofen Kirkegengard kallar för "dussinmänniskorna". Kort och gott, denna s k existentiella ångest, drabbar främst medelmåttorna, de där "färglösa" som utgör den stora majoriteten av alla människor här på jorden.

Men, med det nyss sagda, menar jag självklart inte att de fåtal människor som inte faller inom ramen att vara flockmänniskor, aldrig upplever eller upplevt existentiell ångest. Det kan jag inte göra, då jag menar att ALLA människor, även de fåtal människor som befinner sig bortom den allmänna människan, någon gång drabbas av existentiell ångest eftersom detta känslotillstånd, på samma sätt som uttråkning, är mänskligt. Det jag menar är att skillnaden mellan människor och människor är att vissa klarar av att hantera ångesten och de människor som har upplevt existentiell ångest, men lärt sig att hantera och utnyttja den till sin fördel, ja, de är "över-människan."

3.

En dyrköpt seger. - Jag är övertygad att vi inte kan göra så mycket åt den ångest vi människor känner inom oss, då denna ångest är en del av den totala känslan vi har inför livet. Om vi skulle försöka oss på detta omöjliga företag, att försöka ta bort ångesten hos människan så skulle det bara bli en s k pyrrhusseger - Det vill säga en dyrköpt seger.

4.

Hyperanthropos. - Under det andra århundradet efter Kristus så myntade satirikern Lucianos från Samosata ordet "hyperanthropos" - övermänniskan. Min fråga, vem är denna övermänniska och är det kanske bara en antik satirisk benämning på dagens människan, vars sjukdom är hybris?

5.

En tolkningsfråga. - Hur tolka jag min "sjukdom" frågar du mig?

Du vill säkert att jag ska uppfatta min "sjukdom" som något som hindrar mig från att förmå det som jag egentligen borde förmå. - Att det är en slags absorberande kraft som gör mig passiv.

Nej, enligt min livsfilosofi, är min "sjukdom" förutsättningen för framväxten av mitt våldsamma och besegrande "jag" och "sjukdomen" har gett mig en ny förmåga, som begåvat mig med en kraftfull vilja, få förunat. Jag har givits en piska för att piska mitt liv till det yttersta! - I mitt universum är det "sjukdomen" som gjort mig mänsklig och frisk. Där är det mitt döende som "dödligt sjuk" som gjort en vital, karismatisk och modig människa av mig.

6.

För Europa. - Om vi accepterar Europa som en uråldrig kontinent, så kan vi inte förneka det faktum att mycket blod har spillts och att mängder med döda kroppar har staplats på varandra över hela vår kontinent i generationer efter generationer. Därför kan jag inte förstå den dumhet människor tycks lida av, när vi inte kan förmå oss själva att hedrar de döda genom att dra lärdom av deras meningslösa offer för kung och fosterland, och upphöra med alla slags nationella konflikter - så vi en gång för alla, för Europas skull, kan spotta den nationalistiska skökan rakt i ansiktet och säga: "Låt den gode europén vakna!"

Min sista vilja. - För dig att lyda, jag vill begravas i en omärkt grav! Då jag, Adryan, har återvänt. Jag är skendöd, men vill att min kropp lämnas tillbaka till jorden i en kista. - Av jord är jag kommen!

8.

Döden som sanningselixir. - Jag är född tvivlare, förkastar därför helt och hållet den lustiga övertygelsen hos dussinmänniskan, som säger att människan på dödsbädden är ärligare än människan med livet framför sig . Nej, de flesta dör exakt på samma sätt som de har levt! - Har den döende levt som lögnare kommer hon säkerligen dö med en lögn i munnen. Jag som döende vet, att trots att jag rent bildligt föddes nerbäddad i dödsbädden, så går inte antalet lögner som min mun spottat ut att räkna på handens alla fingrar.

Det japanska ordspråket "Alla kan flyga, om de arbetar tillräckligt hårt." är en lögn, eftersom det finns fåglar som kan flyga, men som ändå ramlar ner från skyn och dör. Detta betyder att det bästa en människa kan göra är att acceptera det hon är född till att vara och sluta upp med att försöka vara något hon inte är. Men vem idag är det som lyssnar på sådana råd? Då alla försöker lära sig att flyga eftersom ingen vill lämnas kvar ensam på jorden, Gaia betraktas som smutsig, - så alla låtsas att de vill lära sig att flyga! För att sedan glömma i sin individuella strävan att lära sig flyga bort från sin moder, sitt ursprung, den lilla lilla hemligheten, att fågelns flaxande vingar är en svag kraft i sig själv.

"Men inte behöver du lära dig att flyga!", viskar satyren som hela denna tid gömt sig bakom Yggdrasils blodbesudlade stam, i skuggan, skyddad från den svagsynta människan - Denna ovärdiga ängel, som jag älskar, men ej begriper!

Tillsammans kan du och jag vänta här på jorden, tills alla andra åsnor har lärt sig flyga för att sedan flyga för nära solen och störtat ner mot marken mot sin död, så att vi kan ta över världen från dom - för sägs det inte någonstans att: "Paradiset tillfaller de tålmodiga."?

Jag, min älskade, kan leva tillsammans med dig i denna bur som vi kallar världen! Så är lagen skriven. Men när allt känns tryggt och varmt reser sig en Gud upp ur havet och rasar vågor! Varelsen säger med vit skum: "Det faktum att du inte kan flyga, har gjort dig stoltare och starkare än de flesta - men ur det, pumpas även något svart ut till ditt hjärta och detta kallas hat. Hat mot dom som har vingar och kan flyga. Så, människa, ta dig i akt!" Havet tystnade, Guden död återigen och det enda som var kvar på scen var mitt hånfulla leende. Hybris var mitt namn.

© Adryan Linden, 2006-2007

Ja, jag hatar Gud! Men hur kan detta hat delas med er humanister?

Jag är gammal nog att vet att mitt och alla andras hat mot Gud faktiskt inte handlar om mer än ett brinnande hat mot mänskligheten! Låt mig nu berätta hur denna förnimmelse slagit ner i mitt arsenal av olika smaker. Jag har fått dess syrliga smak på tungan, då jag för stunden accepterar att det mänskliga Jaget i själva verket är en omskrivning av vårt traditionella gudsbegrepp - då Jaget, enligt den schweiziske psykologen och mystikern C. G. Jung, är den arketyp som gjort de monoteistiska religionerna möjliga!

Frågan som väcks, om jag hatar Gud, kan jag då älska mänskligheten, individualitet eller Jaget?

Jag tror jag börjar förstår, tror jag inte på mänskligheten, individen och Jaget etc. så bör jag förklara Gud mördad! Ja, och detta gör alla som blint hyllar mänskligheten, individen och Jaget faktiskt hyllar den absoluta Guden. Detta är dynamit! - hade jag levt i rätt tid, så hade jag mördas av kniven!

© Adryan Linden, 2006-2007

Under hela mänsklighetens existens har dyrkan och tron på Gudar/Gud funnits och varit något människor gripit tag i för att få utlopp för sin frustration på världen. Religionen och tron har för dessa människor blivit ett viktigt verktyg för att få tillbaka kontrollen över sina känslor och världen runt omkring sig. Detta är bland annat svaret på varför det finns så många olika religioner och Gudar, eftersom religionerna och Gudarna måste svara till människors alla olika behov och känslor. Det vanligaste, genom den mänskliga historien, har varit att det är  religion eller Gudar som befriat människor från sina lidanden. Men ju äldre den mänskliga rasen blivit ju mer människor har kommit till; människor som inte känt sig befriade av religion eller Gudar och sålunda sökt sig andra vägar till befrielse exempelvis via filosofi, konst, vetenskap etc.

© Adryan Linden, 2006-2007

Det är för att mitt kännetecken som filosof är min besatthet av tankar kring kropp, sjukdom och funktionshinder! Utifrån recitering av den tyska filosofen Nietzsche så är jag, med rätt, en av de nya kommande filosoferna, som enligt Nietzsche skulle komma efter hans död och bli kroppens filosofer. Detta påstående backar jag enkelt upp med att säga, att det inte är konstigt att jag är en av kroppens filosofer när det är genom min egen dödliga sjukdom som jag har kommit fram till alla mina filosofiska hypoteser och slutsatser!

© Adryan Linden, 2006-2007

För att vara en sökare ute på livets ocean måste du ha tålamod och en stryktålig ande! Varje dag måste du träna, träna din smak att bli lika oskuldsfull och nyfiken som en nyfödd bebis. En spegel på din vägg - det är reflektionen av ditt inre rum, du titaniske sökare! Konsten att vara spegel är konsten att förstå utan att veta och att handla utan att tänka. Seså, spegel spegla dig i din glans för en sista gång, för nu är det tid för din chans att äntligen bli spegel...

© Adryan Linden, 2006-2007

Det är ett levande lik med stål i blick, som ej faller trots att allting runt omkring henne faller i bitar - ett ting, ett köttstycke utan själ! Men eftersom åsnorna, människorna, bara erkänner skönhet utifrån rörelsens form eller smidighet kan de ej längre se att riktig skönhet kommer inifrån liket. Säg mig lik, är inte detta ett tecken på människors brist på medvetenhet om vad skönhet egentligen är?

© Adryan Linden, 2006-2007

De flesta människor hanterar livet hellre genom dumhet och anpassningsförmåga, än genom förberedelse och vilja! Människor dör hellre än att svälja sin olycka eftersom de tror att de inte har något val, invalider, däremot vi tar detta sväljande förgivet och väljer att leva med.

© Adryan Linden, 2006-2007

"Varför är jag och mitt folk, de icke-funktionshindrade folken, åsnor?" , frågade den icke-funktionshindrade kungen Gudarna en dag. De skrattade och svarade: "Det är bara för att ni aldrig tittar även fast ni behöver se. Det är för att ni är tyst även fast ni behöver tala. Det är för att ni inte lyssnar även fast ni måste lyssna. Allt detta gör dig och ditt folk till åsnor och inte till hästar!"
Kungen blev missnöjd med svaret och frågade en annan fråga: "Men en åsna är inte det ett tåligt, tålamodigt och envist djur, då borde det väl inte vara så dåligt att vara en åsna?" Gudarna log och svarade: "Förvisso är alla egenskaper du nämner sanna och ädla, men en åsna med hybris är det aldrig någon som vill ha."

© Adryan Linden, 2006-2007

Skuggor! Påminner inte han om någon?
Skuggor! Han blev avrättad för några år sedan.
Skuggor! Försvann inte han spårlöst?
Skuggor! Mänskliga händer rör varandra i biosalongen.
Skuggor! Filmen tynar bort likt flyende solrosor.
Skuggor! Fåglar fruktar ljuset likt människofågeln.
Skuggor! Tekniken är människans slut.
Skuggor! Sängkammarfilosof; påminn mig att Hades är när du har slutad med att överleva.
Skuggor! Var det inte hon som korsfästes och dog på sängen?
Skuggor! Att se solen mellan fingrarna i fantasin.
Skuggor! Snart tar batteriet slut, som liv.
Skuggor! Låt mig mörda spöken.
Skuggor! Ett efternamn, människor borde inte vara så bundna vid dem.
Skuggor! Solen smeker mitt ansikte.

© Adryan Linden, 2006-2007

Hur svag och perverterad mannen än må vara, så har han ändå huggtänder någonstans. Det är detta som gör honom till en äkta man! Men se upp, du tappre krigare, så du inte bara låtsas vara stark och utvecklar huggtänder som inte tillhör dig.