Aut Adryan aut nihil!

Ateismens styrka och kraft är större än kristendomens, det "fria" tänkandet är alltid "bättre" än det religiösa tänkandet. Självklart är kristendomen en mäktig kraft, men där religion finns där finns även ateismen som en motkraft och när dessa mäktiga krafter ställs mot varandra så är det alltid ateismen som segrar. Den som tror något annat är våra fiender, eftersom kristendomen aldrig kan överträffa ateismen i styrka eller energi - då ateisten är en människa som valt att ta död på sig själv och sålunda valt att forma, förändra eller transformera sig själv till en ny, egen individ. Alla förhållningssätt som riktar sig åt människors frigörelse och frihetssträvan överträffar alltid religionen och kristendomens svaghet.

Så länge ateisten har kontroll över den materiella tillvaron så kommer den kristne aldrig kunna korrumpera eller manipulera psyket på ateisten. Men ateisten kan med sin materiella kontroll över tillvaron alltid med framgång ta sig in i den kristnes psyke, då det är Gud och den astrala världen som äger den kristnes psyke och skapar därmed för dem en viss grad av osäkerhet på den verkliga världen.

"Är det Gud eller djävulen, änglar eller demoner som försöker styra mig?" frågar sig den kristne, när han blir hårt angripen och får sin begreppsvärld ifrågasatt. Detta är till en fördel för ateisten i den ideologiska striden mellan ateismen och kristendomen.

Här ser vi en klar svaghet i det kristna psyket. De kan aldrig vara överens med sina tankar eller känslor. Använd dig av deras skräck inför det okända och terrorn inför rädslan av Gud straff och Satans lockelser!

Det är viktigt att kunna kamouflera sig när situationen kräver, t e x måste ateisten kunna mer om den kristna psykologin än vad de kristna kan själva - i krigstillstånd måste man känna sin fiende, då varje fältslag alltid avgörs innan slaget börjat. Krig handlar alltid om psykologi, psykologi och mer psykologi - vi vet detta tackvare Vietnamkriget på 60-talet, den sovjetiska ockupationen av Afghanistan på 80-talet och nu senast i "kriget mot terror". De förstnämnda krigen, var två krig där två av världens största supermakter på varsitt sätt, trots militär, ekonomisk och teknologiskt överlägsenhet förlorade mot en psykologisk mer förbered och kapabel fiende.

Så vad är läxan?

Jo, att den psykologiska förberedelsen är livsnödvändig för den som har planer på att gå ut i krig. Det är bevisat med många fältslag, att den part som har ett psykologiskt övertag mer ofta besegrar sin fiende trots teknologisk underlägsenhet.

Jag vill knuta an till inledningen av detta avsnitt, där jag pratade om vikten vid att kunna "kamouflera sig", "gömma sig" eller helt sonika infiltrera fiendelägret. Detta betyder att vi, med målsättningen att krossa kristendomen eller vilken religion man än väljer att krossa, måste lära sig allt om sin aktuella fiende så pass mycket att man i situationer skulle kunnas tas för att vara som sin fiende. För att således vid rätt tidpunkt kunna sticka kniven i ryggen på dem.

Under hela mänsklighetens existens har någon form av dyrkan på Gudar/Gud funnits och varit något människor gripit tag i för att få utlopp för sin frustration över världen.

Religionen har för dessa svaga människor blivit ett viktigt verktyg för att återerövra kontrollen över sina känslor och världen omkring sig. Detta är bland annat svaret på varför det i världen finns så många olika religioner och Gudar, eftersom religionerna och Gudarna måste svara till människors alla olika behov och känslor.

Det vanligaste, genom den mänskliga historien, har varit att det är religion eller Gudar som befriat människor från sina lidanden. Men ju äldre den mänskliga rasen blivit ju mer människor har kommit till; människor som inte känner sig befriade av religion eller Gudar och sålunda sökt sig andra vägar till befrielse exempelvis via filosofi, konst, vetenskap etc.

Det är just denna tid vi nu befinner oss, i ateismens århundrade!

Som ni enkelt kan se i det förra kapitlet så är det utan tvekan protestantismen som har den troslära som känns mest autentisk och närmast "sanningen." Med tanke på detta, så är det inte särskilt svårt att dra slutsatsen att det bäst man som ateist eller motståndare till kristendomen kan göra är, att både hjärtfullt uppmuntra och skoningslöst angripa katolicismen, då denna lära är mer troligt en irrlära än protestantismen.

Som kristen sekt är protestantismen farligast då den i sin form betonar en "inre Gud" framför katolicismens auktoritära Gud. En "inre Gud" blir lättare en polis i huvudet än vad en direkt påtvingande kraft kan bli - av denna enkla anledning, är det mer troligt att katoliker framför protestanter kommer falla för diverse frestelser och i sina led ha större antal hycklare och "syndare" än bland protestanter.

I slutändan kommer katolicismen garanterat vara den gren av kristendomen som kommer få mest människor att vända sig bort från kristendomen, samtidigt som det heller inte gör så mycket att det blir mer katoliker på planeten då varje ny katolik faktiskt redan är en "syndare" i det faktum att de valt att bli katolik! Är det någon gren av kristendomen som är korrupt och, om man tror på djävulen, är infiltrerad av Satan är det helt klart katolicismen.

Först och främst är skillnaden mellan dessa två kristna sekter, att protestanterna anser att den högsta auktoriteten är bibeln, medan katolikerna anser att det är den katolska kyrkan och dess hedniska traditioner som har den högsta auktoriteten, inte bibeln.

Protestanter ser, till skillnad från katolikerna, alla kristna som delar av Kristi kropp och hans kyrka, medans katolikerna kompromisslöst hävdar att det är den romersk-katolska kyrkan som är Kristi kropp och att dess hjärta Rom.

© Adryan von Linden, 2006-2008

Vill man konstruera en vacker ateistisk stridskrift så är det allra viktigaste att dess innehåll fullkomligt vilar i relativismens trygga famn. Det går inte för sig att, som de flesta naiva ateister eller humanister tror, att avfärda kristendomen eller religionens dåraktighet med förnuft eller att hävda att ateismen är rätt bara för att det är en sanning.

© Adryan von Linden, 2006-2008

Frågan om det överhuvudtaget existerar varelser som vi idag kan kalla kristna är ur ett ateistiskt perspektiv så pass grundläggande att frågan i sig kan klassas som onödig, eftersom det är självklart att de finns och att de har allt för stor makt i världen idag trots att deras Gud är död.

Hur som helst, alla som hävdar mottsatsen att kristna varelser inte existerar bör och skall med all den kraft vi kan uppbringa slås ner. Vi kan inte som ateister tillåta, att övertygelsen om att kristna inte existerar i dagens moderna samhälle eller att kristendomen har besegrats, får fotfäste.

Världens ateister kan glädja sig för en sak, kristendomen har idag förlorat mycket mark och har ingen permanent effekt på människan! Beviset att kristendomen alltid har sprattlat till i dödsryckningar, är att kravet på kristendomen att ha en verklig effekt på människan är att Gud finns. Men Gud är inte bevisad! Så Gud är ett hjärnspöke, en Zeitgeist, vars inflytande minskar ju friare och förnuftigare människosläktet blir.

Som jag ser det, så har inte kristendomens Gud någon plats hos fri tänkare, det har endast konsten. Den Gud eller Gudar som skapas i händerna på en estetisk kraft, är det aldrig något fel på eftersom då är det redan överenskommet att det är en lögn.

Problemet med all religion är att det är en kraft som kan förstöra världar och få det mänskliga psyket att hamna i extrem förvirring. Felet människor gör idag när de handskas med religioner är att de inte tolkar dem på rätt sätt. Religioner är inget mer än konstverk, helt sprunget ur människors livliga fantasi och vilja till skapande.

Alla människor borde motarbeta organiserade religioner och tendensen att utveckla sig en egen "inre Gud."