Aut Adryan aut nihil!

När denna berättelse konspiratör, som ni läsare enbart kommer lära känna som monsieur, var 21 år tog han sin faders revolver från det fransk-tyska kriget 1870-71 och sköt skallen av sig. Monsieur var den siste ur en ätt av gamla franska aristokrater och med sitt självmord, skulle han med ett enda skott sätta punkt för ett mycket respekterat familjenamn likaså som han skulle markera döden för en perfekt epok nämligen 1800-talet.

Året var 1899. Det var nyårsnatt i Paris, några minuter kvar på det gamla året, som ett skott från en revolver brann av. Det kom ifrån ett av rummen med blicken riktad mot den magnifika synen av Champ de Mars och La Tour Eiffel. En duns i golvet efter en fallande kropp, som ingen hörde eftersom folket runt omkring just hade börjat skåla champagne, sjunga och i galet rus börjat fyra av fyrverkerier. Balkongen till rummet hade av självmördaren lämnats öppen, de härligt tunna röda gardinerna som ramade in dörrarna till balkongen, virvlade lätt av en frisk bris som med lätta beröringar fläktade det nyfödda liket. Trots hålet i ansiktet, de kladdiga klumparna av hjärnsubstans som låg likt små öar i svart blod, så var kadavret av ynglingen vackert att se på.

Om det var så att själen bestod i luftpartiklar, så hade den nu blandats med det gnistrande silverfärgade dammet som låg utspritt likt ett ömtåligt månskimrade täcke över hela rummet. I en osynlig, men för den andligt känslige märkbar, kosmisk virvelvind skulle allt bevis på liv - ande och dam, bjuda upp till en våldsam voodoodans och efter en stund av svettiga orgasmer med kraft flyga ut ur rummet och sväljas av rymden.

Det enda som funnits i rummet morgonen efter när monsieur med det oblyga hålet i huvudet hittades av sin kvinnlige "vän" var tre mycket vackert handskrivna brev. Men det underliga i det hela, kan man läsa i polisrapporten, var att den unge madamen svor på att de böcker, mesta dels efter vad hon kunde komma ihåg, fina första trycks utgåvor som bokstavligt fyllde rummet nu var försvunna och att ingen förutom hon och monsieur hade nyckeln till rummet. Hur som helst, lösningen på denna gåta, om böckernas försvinnande skulle aldrig bli löst för de mänskliga, men både du och jag, kommer kanske efter vi har läst den här boken förstå vad som kan tänkas ha hänt. Men nu ska jag ta och fortsätta berätta om de tre breven som lämnats kvar av den döda.

Ett av breven var adresserat till hans sedan länge döda moder, det andra till hans vansinnige far och det tredje sista brevet var det avslutande självmordsbrevet - den sista kommentaren till den döende 1800-talsvärlden, som tillsammans med den avlidne självmord nu följde med honom ner till helvetet för att aldrig mer återvända.