Aut Adryan Aut Nihil - byter hem.
Den nya addressen för Aut Adryan Aut Nihil är nu: http://adryanlinden.blogspot.com/
Välkommen och låt oss stoppa morden. Krossa imperiet!
Debatt om "Sanningen" bakom 9/11 i europaparlamentet.
I dag den 26:e februari 2008, kommer en film visas och debatt hållas i Bryssel angående attacken mot WTC den 11:e september 2001. Den italienska europaparlamentarikern Giulietto Chiesa vill ha en ny oberoende europeisk utredning om vad som verkligen hände den 11:e september 2001. Inför europeiska journalister och politiker kommer han visa sin dokumentär: ZERO - 9/11: Europe for an Independent Commission of Inquiry.
Filmen bygger på 8 månader av intensiva efterforskningar och interjuver från två kontinenter; USA och Europa - och ifrågasätter i stort den hållning som europeiska journalister och politiker haft i nästan 7 år.
En linje som gått ut på att fullkomligt svälja den amerikanska Bush-versionen av vad som hände den 11:e september 2001 - och lägga skulden på muslimer.
Medverkande i debatten:
Yukihisa Fujita, japansk parlamentariker.
© Adryan Linden, 2006-2008
9/11 ur japansk synvinkel.
Frågor & Svar 2: Vad anser du om genteknik?
I det långa loppet är den aktiva genetiken ett hot mot hela mänskligheten.
Aktiv genetik är enligt min definition när man tar bort, lägger till eller modifierar gener - samt när man använder genteknik för "bota" sjuka eller funktrionshinder, när man i själva verket utrotar folkgrupper.
Det är farligt att inte vara medveten om att den aktiva genetiken är en teknik, som gör det möjligt att utrota hela folkgrupper, därför är det fullt möjligt att likna den aktiva genetiken med ett massförstörelsevapen. Av denna orsak anser jag att man bör man betrakta den aktiva genetiken som ett lika stort hot mot mänskligheten som kärnvapen, kemiska- eller biologiskastridsmedel.
Syndarens drakskatt.
efter materiella ting, efter makt, ära och
berömmelse?
Det har att göra med att hon är en härskare
utan rike, utan undersåtar, som har förlorat
allt. Det hon drömmer om, när hon suktar
efter makt eller ägodelar, är att återfå sitt
förlorade paradis!
Men är hoppet verkligen ute för offerlammet;
kan hon verkligen bli lycklig?
Ja, självklart kan vi bli lyckliga. Vi är redan utestängd
från Guds lustgård, där belöning och lycka
ändå var köttslig, och med den vunna viljan
kan vi skapa våra egna paradis.
Hur? Ja, genom att kategorisk vara immun mot
materiella ting, makt, ära och berömmelse - och
i stället bruka vår vilja kompromisslöst!
Sanning.
alla kristna
hundar!
Vad är en poet?
- Som vet hur enkelt det är
att hänga sig.
Mannen och hans huggtänder.
mannen än må vara, så
har han alltid huggtänder
någonstans.
Det är detta som gör honom
till man! Men se upp, du tappre
krigare; låtsas du vara stark
och korrupt så utvecklar du bara
huggtänder som inte tillhör dig.
Pearl Harbour och WTC.
Minister erkänner vetskap om hemliga amerikanska fångtransporter.
I december 2001 anlände ett plan till Bromma flygplats, ombord fanns CIA-agenter med uppdraget att arrestera två misstänkta "terrorister" och föra dem till Kairo i Egypten. De två misstänkta "terroristerna" hittades, bakbands, drogades, försågs med huvor och kidnappades - väl i Kairo ska båda männen ha fängslats och torterats.
När händelsen avslöjades drog debatten igång. Man började fråga sig, är det så att USA utför hemliga transporter av misstänkta "terrorister", kidnappar de utländska medborgare utan bevis annat än lösa grunder, har man hemliga fängelser runt om i världen och hur mycket vet vår egen regering egentligen om allt detta?
Idag kan man läsa i The Guardian hur den brittiske utrikessekreteraren, David Miliband, i ett uttalande till det brittiska parlamentet erkänner vetskap om hemliga amerikanska fångtransporter och ursäktar att hans föregångare Jack Straw och förre premiärministern Tony Blair har gett fel information till parlamentet. Se artikel: >>
© Adryan Linden, 2006-2008
Bhuttos mordplats spolas ren. Del 2.
Nu kan vi lägga till att BBC News och Scotland Yard bekräftar uppgiften. Se artikel: >>
Enligt BBC ska platsen blivit rengjord med en högtrycksspruta bara några timmar efter attentatet. En talesman från det pakistanska inrikesministeriet ska till BBC ha garanterat att man ska ha samlat in alla bevis från platsen, detta ifrågasätts dock med ett uttalande från Scotland Yard. De uppger, att rengörningen av attentatsplatsen och således förstörandet av bevis, har försvårat utredningen och gjort det omöjligt att exakt utröna vad som hänt..
The O'Reilly Factor kokar över! Phil Donahue retar Bill till vansinne.
Se och njut över hur debatter bör gå till:
Konspirationer och den mänskliga hjärnan.
"Det mänskliga sinnet är som en dator. Oavsett hur effektiv den än må vara, så är den inte bättre än den information som flödar in. Om det är möjligt att kontrollera flödet av information, så spelar det ingen roll hur intelligent en person må vara, då är det fullkomligt möjligt att programmera vad han/hon ska tänka. Och ja, det är även möjligt att programmera människor att skratt bara ordet konspiration nämns."
Helikopter 5 och den mystiska radiosändningen efter andra planet i den andra WTC-attacken.
Den 11:e september 2001, just efter att det andra planet slagit in i World Trade Center kan man höra hur en röst, i vad som låter som en militär radiokommunikation, säga: "Bra jobb, Helikopter 5. Är det någon där ute?" Detta hörs klart och tydligt i två separata FOX sändningar.
Se klipp 1 & 2: >>
I detta nästan 8 minuter långa klippet kan man se hur ett oidentifierbart objekt cirkulera ovanför WTC byggnaderna just minuterna innan det andra planet slår in i tornet. En av journalisterna refererar till det som en möjlig polishelikopter, att det är en helikopter verifieras senare, men inte att det är en polishelikopter, i slutet av klippet - då den okända rösten nämner en helikopter 5.
Projektet för det nya amerikanska århundradet. Del 1.
Redan ett år innan attacken mot World Trade Center den 9/11 2001, hade tankesmedjan The New American Century ett manifest, ett program för hur världens framtid skulle se ut färdigtskrivet.
I "Ombyggnaden av det amerikanska försvaret." som dokumentet heter skrivet redan i september 2000, kan man i femte kapitlet som heter "Skapandet av morgondagens dominanta kraft." läsa följande:
Som ni kan se så handlar inte detta om en konspiration, eftersom The New American Century som tankesmedja är verklig och att deras målsättningar för USA och världen i stort sätt har genomdrivits som en verklig politisk agenda. Detta vet vi baserat utifrån den utrikespolitik USA har bedrivit under Georges W. Bush Jr. republikanska presidentskap.
Relaterade länkar: The New American Century
Bhuttos mordplats spolas ren.
Den 10:e februari 2008, kunde vi på bloggen Strange Loop läsa att platsen där Bhutto mördades spolades rent direkt efter attentatet och förstörde tänkbara bevis. Detta går med följade filmklipp att verifiera:
Efter attentatet på Bhutto.
Vanmaktsvarg i rosa skog.
som helvetet,
hungrig som en varg!
© Adryan von Linden, 2006-2008
En sämre känsla utan obehag i livet.
Har tagit bort allt tidigare
så nu kan jag känna andra
saker.
Nu håller jag på att
bli manisk igen, det känns
som Gud lyfter mig i nackskinnet.
Jag kommer dö utan mitt alkemistiska hjärta!
Men jag kommer hitta det, så inte
tänker jag gråta ikväll... Nej, jag är glad
eftersom jag snart kommer dö... igen.
Två pakistanska militanter ska ha erkänt mordet på Benazir Bhutto.
I en presskonferens den 14:e februari 2008 uppgav pakistansk polis att man fått ett erkännande av båda männen, man arresterat veckan innan misstänkta för delaktighet i mordet på Benazir Bhutto. Männen ska ha uppgett att mordet var en hämnd för de 100-tals döda vid sammandrabbningen mellan pakistanska säkerhetsstyrkor och islamister vid den röda moskén i Islamabad i juli 2007.
Erkännandet ifrågasätter nu på allvar den pakistanska myndighetens, påstående att mordet skulle varit ett Taliban/Al-Qaida attentat.
Männen ska, enligt Pakistansk polis, i detalj beskrivit hur attentatet ska ha gått till. Man ska ha använt två självmordsbombare, detta trots att Bhuttros närmaste assistent Sherry Rehman i en interjuv avfärdar självmordsbombare och hävdar att bomben mer troligt var fjärrstyrd. Se klipp: >>
En av självmordsbombarna, uppger männen, ska ha varit placerad tillräckligt nära Bhutto för att först kunna skjuta mot henne och sedan detonera sig själv ungefär två meter ifrån Bhuttos bil.
Enligt Scotland Yard, sammanfaller männens berättelse med det fakta att Bhutto skulle ha dött av att fått sin skalle krossad av rekylen från en av bomberna. Men denna uppgift från britterna är svårt att verifiera, då ingen obduktion ännu har genomförts och säkerligen aldrig kommer göras på Bhutto - då hennes familj sagt nej. Vidare vet vi från ett nyhetsinslag från Channel 4 News, att Bhutto tydligt blir skjuten i huvudet och dör på fläcken innan bomben sprängs.
Kanariefågeln i huvudet.
2005 fick det multinationella företaget Sony klartecken av det amerikanska patentverket att ta patent på en maskin, som enligt Sony, kan stråla in information direkt in i den mänskliga hjärnan. Sony förklarar tekniken som en puls av ultraljud riktad mot speciella delar av hjärnan, som på så sätt introducera konstgjorda "sensoriska upplevelser" så som smak, ljud och bilder.
I den tre år gamla ansökan, uppger Sony att syftet med tekniken är att i framtiden kunna göra tv-spel där man både kan uppleva smak, lukt, känsel och i det längre perspektivet vill man kunna hjälpa blinda eller döva till ett bättre liv. Men ännu har inte detta löfte infriats av Sony, utan i stället har man lanserat sin "tredje generationens" spelkonsol PS3.
Detta låter väl inte så farligt, utan till och med bra ifall det hjälper döva och blinda stackare, kan man ju tycka. Kanske det, men till vilket pris ska vi hjälpa döva och blinda? Låta företag, som i det här fallet Sony, mixtra med våra hjärnor för att ett fåtal döva och blinda idioter har misslyckats med att acceptera sin fantastiska situation. Jag är av den åsikten, att vi måste dra gränsen för vår filantropi någonstans och varför inte här. Bara en åsna är dum nog och tro att man enbart kommer stanna vid att hjälpa blinda och döva att se eller höra skräpkulturen som just nu florerar i samhället; vad fan de borde ju vara glada - de slipper ju skiten.
Nej, tekniken handlar inte heller om att ge finniga datanördar deras ultimata våta dröm ? den handlar om kontroll och att effektivt kunna ta sig in varje människas hjärna; att implantera en ?inre polis? och gör realitet av George A. Romeros dystopi utlagd i hans så kallade "Dödsserie" (Dead series). En serie kultförklarade zombiefilmer gjorda mellan 1968 och 2008.
När den här typen av teknik lanseras till "folket" så är den inte ny - utan då har den redan år av hemlig statlig och militär forskning under bältet. Utan att hamna i "konspirationsträsket" så vet man utifrån behavioristisk forskning att det är möjligt att styra beteende med exempelvis upprepningar eller så kallad "prägling", vilket betyder att det vore olyckligt att helt avfärda tanken på möjligheterna att kunna styra människor elektroniskt.
Låt oss återvända till Sonys nya spelkonsol PS3 och låt oss ställa frågan var ambitionen från 2005, att hjälpa döva och blinda, tog vägen.
Sonys PS3 är ett teknologiskt underverk som rent teknologiskt sopar mattan med övriga "tredje generationens" spelkonsoler på marknaden. Utrustad med den senaste Blue Ray-spelaren och en förmåga att visa upp till 120 bitar per sekund, det mänskliga ögat kan inte ens uppfatta bilder över 75 bitar per sekund, så är PS3:an ändå en ekonomisk katastrof eftersom nästan ingen har den teknik som krävs för att utnyttja maskinens fulla kraft.
Men vad gör det? Inget, eftersom det är andra intressen som styrt Sony att investera i förlustaffären PS3 och det är samma intressen som gjort det möjligt för Sony att bygga ett monster utan att oroa sig för att förlora marknadsandelar eller sin position som ett av världens största elektronikföretag.
Nu till pudelns kärna, som ni minns fick Sony 2005 patent på en apparat som med ultraljud kunde "stimulera" hjärnan och det var genom det amerikanska patentverket som detta patent gavs - vilket kort och gott, människor, betyder Sonys intresse är det samma som den amerikanska regeringen och den amerikanska militären.
Prolog.
I samma ögonblick som monsieur tänkte "Nu gör jag det!" och tryckte in avtryckaren till revolvern, så stod han framför något som liknade en svart port. Det enda utsmyckning som han kunde se på porten var ett sigill i en röd ilsken färg som såg ut så här:
Ännu en gång.
Ett skratt, en tår och ett leende
från dig är värd en livstid... Varje gång.
Tills vi syns igen, jag tittade på dig
när du sov.
Att jag är tillåtande mot
dig är av rent egoistiska skäl, jag vill
mot dig uppvisa överlägsenhet genom
asketism och en romantisk, blödande
monogami!
Mina drakblickar söker
endast dig...
Dagen efter.
Zeitgeist.
Vem föddes ur dig ikväll?
Jag, Alpha och Omega, kung
av kungar! Huset för ditt bröd.
Solen i ett vackert liv. - Jag sitter
under Linden trädet och suktar
efter liv - I ditt skinn är jag din אמת!
Just nu vill jag bara fylla mitt huvud med
all ockult kunskap jag kan komma över!
Kvävas... Böj dig inför solen.
© Adryan von Linden, 2006-2008
Jag!
God? Nej, först måste du ha ett konstant mörker inom dig att strida mot! I ryggmärgen kryper det ibland.
- Med Guds död upplöses mänskligheten. -
Ja, jag hatar Gud! Men hur kan detta hat delas med er humanister? Jag är gammal nog att vet att mitt och alla andras hat mot Gud faktiskt inte handlar om mer än ett brinnande hat mot mänskligheten!
Låt mig nu berätta hur denna förnimmelse slagit ner i mitt arsenal av olika smaker. Jag har dess syrliga smak på tungan, då jag för stunden accepterar att det mänskliga Jaget i själva verket är en omskrivning av vårt traditionella gudsbegrepp - då Jaget, enligt den schweiziske psykologen och mystikern C. G. Jung, är den arketyp som gjort de monoteistiska religionerna möjliga!
Frågan som väcks, om jag hatar Gud, kan jag då älska mänskligheten, individualitet eller Jaget?
Jag tror jag börjar förstår, tror jag inte på mänskligheten, individen och Jaget etc. så bör jag förklara Gud mördad! Ja, och detta gör alla som blint hyllar mänskligheten, individen och Jaget faktiskt hyllar den absoluta Guden.
Detta är dynamit! - hade jag levt i rätt tid, så hade jag mördas av kniven!
Kärleken är en lögn därför är den sann! Jag finns inte eftersom jag finns. Att föddas är att dö.
© Adryan von Linden, 2006-2008
Vad är ett själens äktenskap?
När ett själens äktenskap mellan två stjärnor har uppnåtts, så tänds vad jag kallar en tredje stjärna eller ett tredje öga i deras relation.
Denna kraft är den så kallade transcendenta kraften som vi kan kalla kärlek. När denna energi mellan två individer har uppnåtts så har ett själens äktenskap skapats.
De har frigjort sig från paradiset och valt att sänka sig själva ner i helvetet, för att få leva med lust och kärlek som sitt rättesnöre i livet - de har förnekat Gud; tackat nej till förnuftets våldsamma förtryck och gjort sig fria. De har äntligen blivit människor och det alkemistiska guldet skiner från deras själs spegel!
© Adryan von Linden, 2006-2008
Vad är egentligen kärlek?
Det är den transcendenta kraften som uppstår när två alkemistiska motsatser, som här symboliseras av en man och kvinna, ingår i en tvåsamhet och skapar en treenighet som kan kallas kärlek.
Helveteshunden, det kallas även kärlek.
Av Adryan von Linden
Till
Morgonstjärnan.
Förord:
Innan vi börjar denna ockulta, eller som jag ämnar kalla det en alkemistisk studie i kärlek och sexualitet, låt mig en gång för alla klar göra en sak.
Kristendomen är en religion av tjuvar och för tjuvar!
"Va? Vad säger du människa, hur kan du vara så fördomsfull och respektlös mot kristna!"
Låt mig förklara, varför jag tar mig denna oförskämda rätt:
Kristendomens religiösa och mytologiska landskap, har sedan den grundades, målats med stulna färger. Kristendomen är inget annat än ett resultat av ett 2.000 årigt plundringståg, som skoningslöst bedrivits av en girig och maktgalen kyrka i spetsen, mot de hedniska mystiska och de gamla ockulta traditionerna.
Den enda som skiljer det kristna konstverket från det hedniska, är att den kristna tavlan är en förfalskning av den mänskliga själen genom att utrota alla de livsbejakande, hedonistiska aspekterna i de gamla och gjort det till något fult, skamligt, skuldsättande och framförallt till något syndigt.
"Prisons are built with stones of Law, Brothels with bricks of Religion.
As the caterpillar chooses the fairest leaves to lay her eggs on, so the priest
lays his curse on the fairest joys."
--- William Blake, The Marriage of Heaven and Hell.
Den kristna traditionen är inget annat än ett hat och en aggression mot den romerska och den hedniska sexualiteten!
Kristenhetens största drivkraft, är att utkämpa ett korståg mot människans sexualitet, denna vampyrs njutning är att bestraffa varje människa med giftet som kallas evig skuld och skam. Hon vill hämnas för att Lucifers lust och kärlek, segrade i paradiset och slängde ut människan därifrån och gav henne frihet att fatta egna beslut.
Den kristna människan är en avundsjuk jävel som inte står ut med det faktum att människans första handling, trots att hon hade chansen att få allt utom en fri vilja, valde att kopulera med den hedniska ormen och därmed skapa sig ett eget öde mer kraftfullt än änglarnas.
Ateism mot kristendom.
Ateismens styrka och kraft är större än kristendomens, det "fria" tänkandet är alltid "bättre" än det religiösa tänkandet. Självklart är kristendomen en mäktig kraft, men där religion finns där finns även ateismen som en motkraft och när dessa mäktiga krafter ställs mot varandra så är det alltid ateismen som segrar. Den som tror något annat är våra fiender, eftersom kristendomen aldrig kan överträffa ateismen i styrka eller energi - då ateisten är en människa som valt att ta död på sig själv och sålunda valt att forma, förändra eller transformera sig själv till en ny, egen individ. Alla förhållningssätt som riktar sig åt människors frigörelse och frihetssträvan överträffar alltid religionen och kristendomens svaghet.
Så länge ateisten har kontroll över den materiella tillvaron så kommer den kristne aldrig kunna korrumpera eller manipulera psyket på ateisten. Men ateisten kan med sin materiella kontroll över tillvaron alltid med framgång ta sig in i den kristnes psyke, då det är Gud och den astrala världen som äger den kristnes psyke och skapar därmed för dem en viss grad av osäkerhet på den verkliga världen.
"Är det Gud eller djävulen, änglar eller demoner som försöker styra mig?" frågar sig den kristne, när han blir hårt angripen och får sin begreppsvärld ifrågasatt. Detta är till en fördel för ateisten i den ideologiska striden mellan ateismen och kristendomen.
Här ser vi en klar svaghet i det kristna psyket. De kan aldrig vara överens med sina tankar eller känslor. Använd dig av deras skräck inför det okända och terrorn inför rädslan av Gud straff och Satans lockelser!
Det är viktigt att kunna kamouflera sig när situationen kräver, t e x måste ateisten kunna mer om den kristna psykologin än vad de kristna kan själva - i krigstillstånd måste man känna sin fiende, då varje fältslag alltid avgörs innan slaget börjat. Krig handlar alltid om psykologi, psykologi och mer psykologi - vi vet detta tackvare Vietnamkriget på 60-talet, den sovjetiska ockupationen av Afghanistan på 80-talet och nu senast i "kriget mot terror". De förstnämnda krigen, var två krig där två av världens största supermakter på varsitt sätt, trots militär, ekonomisk och teknologiskt överlägsenhet förlorade mot en psykologisk mer förbered och kapabel fiende.
Så vad är läxan?
Jo, att den psykologiska förberedelsen är livsnödvändig för den som har planer på att gå ut i krig. Det är bevisat med många fältslag, att den part som har ett psykologiskt övertag mer ofta besegrar sin fiende trots teknologisk underlägsenhet.
Jag vill knuta an till inledningen av detta avsnitt, där jag pratade om vikten vid att kunna "kamouflera sig", "gömma sig" eller helt sonika infiltrera fiendelägret. Detta betyder att vi, med målsättningen att krossa kristendomen eller vilken religion man än väljer att krossa, måste lära sig allt om sin aktuella fiende så pass mycket att man i situationer skulle kunnas tas för att vara som sin fiende. För att således vid rätt tidpunkt kunna sticka kniven i ryggen på dem.
Psykologin bakom Gud och Gudar.
Under hela mänsklighetens existens har någon form av dyrkan på Gudar/Gud funnits och varit något människor gripit tag i för att få utlopp för sin frustration över världen.
Religionen har för dessa svaga människor blivit ett viktigt verktyg för att återerövra kontrollen över sina känslor och världen omkring sig. Detta är bland annat svaret på varför det i världen finns så många olika religioner och Gudar, eftersom religionerna och Gudarna måste svara till människors alla olika behov och känslor.
Det vanligaste, genom den mänskliga historien, har varit att det är religion eller Gudar som befriat människor från sina lidanden. Men ju äldre den mänskliga rasen blivit ju mer människor har kommit till; människor som inte känner sig befriade av religion eller Gudar och sålunda sökt sig andra vägar till befrielse exempelvis via filosofi, konst, vetenskap etc.
Det är just denna tid vi nu befinner oss, i ateismens århundrade!
© Adryan von Linden, 2006-2008
Den bästa strategin i användandet av splittringen mellan protestanter och katoliker.
Som ni enkelt kan se i det förra kapitlet så är det utan tvekan protestantismen som har den troslära som känns mest autentisk och närmast "sanningen." Med tanke på detta, så är det inte särskilt svårt att dra slutsatsen att det bäst man som ateist eller motståndare till kristendomen kan göra är, att både hjärtfullt uppmuntra och skoningslöst angripa katolicismen, då denna lära är mer troligt en irrlära än protestantismen.
Som kristen sekt är protestantismen farligast då den i sin form betonar en "inre Gud" framför katolicismens auktoritära Gud. En "inre Gud" blir lättare en polis i huvudet än vad en direkt påtvingande kraft kan bli - av denna enkla anledning, är det mer troligt att katoliker framför protestanter kommer falla för diverse frestelser och i sina led ha större antal hycklare och "syndare" än bland protestanter.
I slutändan kommer katolicismen garanterat vara den gren av kristendomen som kommer få mest människor att vända sig bort från kristendomen, samtidigt som det heller inte gör så mycket att det blir mer katoliker på planeten då varje ny katolik faktiskt redan är en "syndare" i det faktum att de valt att bli katolik! Är det någon gren av kristendomen som är korrupt och, om man tror på djävulen, är infiltrerad av Satan är det helt klart katolicismen.
Skillnaden mellan protestanter och katoliker.
Först och främst är skillnaden mellan dessa två kristna sekter, att protestanterna anser att den högsta auktoriteten är bibeln, medan katolikerna anser att det är den katolska kyrkan och dess hedniska traditioner som har den högsta auktoriteten, inte bibeln.
Protestanter ser, till skillnad från katolikerna, alla kristna som delar av Kristi kropp och hans kyrka, medans katolikerna kompromisslöst hävdar att det är den romersk-katolska kyrkan som är Kristi kropp och att dess hjärta Rom.
© Adryan von Linden, 2006-2008
Relativismen är ateismens solida grund.
Vill man konstruera en vacker ateistisk stridskrift så är det allra viktigaste att dess innehåll fullkomligt vilar i relativismens trygga famn. Det går inte för sig att, som de flesta naiva ateister eller humanister tror, att avfärda kristendomen eller religionens dåraktighet med förnuft eller att hävda att ateismen är rätt bara för att det är en sanning.
© Adryan von Linden, 2006-2008
Finns det kristna varelser i dagens moderna värld trots att Gud är död?
Frågan om det överhuvudtaget existerar varelser som vi idag kan kalla kristna är ur ett ateistiskt perspektiv så pass grundläggande att frågan i sig kan klassas som onödig, eftersom det är självklart att de finns och att de har allt för stor makt i världen idag trots att deras Gud är död.
Hur som helst, alla som hävdar mottsatsen att kristna varelser inte existerar bör och skall med all den kraft vi kan uppbringa slås ner. Vi kan inte som ateister tillåta, att övertygelsen om att kristna inte existerar i dagens moderna samhälle eller att kristendomen har besegrats, får fotfäste.
Om kristendomens effekt på människan i nuläget.
Världens ateister kan glädja sig för en sak, kristendomen har idag förlorat mycket mark och har ingen permanent effekt på människan! Beviset att kristendomen alltid har sprattlat till i dödsryckningar, är att kravet på kristendomen att ha en verklig effekt på människan är att Gud finns. Men Gud är inte bevisad! Så Gud är ett hjärnspöke, en Zeitgeist, vars inflytande minskar ju friare och förnuftigare människosläktet blir.
Som jag ser det, så har inte kristendomens Gud någon plats hos fri tänkare, det har endast konsten. Den Gud eller Gudar som skapas i händerna på en estetisk kraft, är det aldrig något fel på eftersom då är det redan överenskommet att det är en lögn.
Problemet med all religion är att det är en kraft som kan förstöra världar och få det mänskliga psyket att hamna i extrem förvirring. Felet människor gör idag när de handskas med religioner är att de inte tolkar dem på rätt sätt. Religioner är inget mer än konstverk, helt sprunget ur människors livliga fantasi och vilja till skapande.
Alla människor borde motarbeta organiserade religioner och tendensen att utveckla sig en egen "inre Gud."
Det människan egentligen borde utveckla är sin vilja och konsten att ge kärlek!
Den svarta hammaren.
Av
Adryan von Linden
Inledning:
Detta är en ateistisk stridsmanual i kriget mot kristendomen och alla former av kristenheten. Därför är syftet med skriften ett tillverkande av en hammare; en stridshammare för alla perverterade personligheter att använda i deras personliga krig mot kristendomen, och som förhoppningsvis kommer leda till hela den kristna civilisationens fall. Hammarens namn är den svarta hammaren och den civilisation som ska krossas är den civilisation vi nu lever i.
Du skrattar kanske åt denna skrift och säger till dig själv, att du varken är kristen eller att den tid du lever i är kristen - men hur kan du vara så säker? Kan en 2.000 årig tanketradition verkligen brytas på säg 200 år?
Gud är för länge sedan både död, begraven och bortglömd - men ändå dör folk i Guds namn och alla är både medvetet och undermedvetet påverkade av drömmen om paradiset.
Nåja, i det spåret kommer jag för närvarande inte längre på, så låt oss fortsätta.
Skriften ni, kära läsare, just ska börja läsa är inget mindre än ateisternas häxhammare. Detta är ateisternas Malleus Maleficarum, den fruktade, mytomspunna och mest inflytelserikaste manualen för häxjakt som användes både av katoliker och protestanter mellan 1400-talet och 1600-talet.
Det som skiljer den kristna hammaren med den svarta hammaren är att vår hammare, beskriver hur jakten på kristendomen, de kristna och den kristna psykologin ska gå till väga.
Denna skrift är därför en farlig skrift att läsa, den med svagt sinne kommer att skadas och hade ni varit född i en annan tid, så hade upptäckten att ni kommit i kontakt med denna skrift lett till att ni bannlysts ut ur den kristna gemenskapen och blivit brända på bål.
"Evil is a point of view.
God kills indiscriminately
and so shall we. For no
creatures under God
are as we are, none so
like him as ourselves."
--- Lestat de Lioncourt, "Interview with the Vampire."
Älska dig, älska mig!
Stressa aldrig! Det krossar liv och förgiftar den rena kärleken i dina hundvalpsögon. - tålamod är en dygd, när man leker med Isis ordning och kaos -
Stenbrott.
Livsvaka! Knivspets bryts på stenkropp o vrålar som ett splittrat svärdsegg mot strupen. Självklart kommer jag älska dig på alla plan och det gör jag redan oavsett vad du tror. Kärlek är blind!
Kräks, spys o tungkyssar.
Helveteshål under iskalla fötter. Spindelbuk sprättas i lagerlundens svett. I natt ylar mina vargar ensamma...igen...
© Adryan von Linden, 2006-2008
Drakmöte.
"Snälla herr Drake" sa hon med en hatt hållandes i sin vackert drejade aphand.
"Jag har väntat här sen Lilith blev bannlyst från Eden. Köttklump efter köttklump har sedan dess i evighetens evighet vandrat förbi, vissa har ridit mitt kött, andra har bespottat mig och de allra flesta har kastat stenar efter mig. Men aldrig har draken jag lovades krupit förbi, han kraften med den där varma, mjuka stålblicken som får mig fri, lättad, trygg och förstådd. Min beskyddare som äter riddare och som med en serie hugg med sin reptiltunga får mina ögon att tåras; glädjetårar! - har aldrig annat än i drömmar piskat och lekt med min själ."
Hon pausar för att säga det sista försöket till liv: "Herr Drake, det jag med svårhet försöker fråga, är denna enkla fråga - är du han jag väntat på? Mästaren på tronen skapad av de Äldre för att fostra, träna och lära mig att bli Kvinna!"
Draken ler ett svar, sätter klor djupt i mjuk kvinnonacke och snart börjar vingar att resa mot nya, spännande men osäkra framtider.
Ödet.
Det finns inga ord för hur det känns när Hon undersöker döende hud, därför beskriver jag det med alla ord som någonsin har existerat.
Hon.
- Paddslem i bakhuvudet. -
Å imorgon bitti, lär fåglar flyga o speglas i filmjölks hav. Vacker ocean i hjärnsal! Liksvepning o bokbål vid min begravning. I närbelägen kyrkogård strosar puckelrygg o plockar vidskepliga blommor.
Det finns bara en Isis i mitt själsrum o hon älskar att vara beslöjad! Men ibland låter hon mig få kika in i hennes harem. Vi hänförs o dör. Dagen efter vaknar vi svettiga och trötta, var hon en dimma? En döende doft av kvinna? En slakt av oskyldig själ?
Snart är tidsrytmen slut!
- Isis tack för dina tårar -
Städning av ohyra.
Kärringarna spetsades av hårigt ben. Dö! Imorgon, just nu. För rått, spottar Gud i musgång! Köttslakt när lusdamer vädrar trosor. Hennes ögon!
Men hennes hjärna är något för draken att borra djupare in i. Det finns ingen annan väg. Som hon sa, hjärnan är vårt största könsorgan!
© Adryan von Linden, 2006-2008
Blodig herre.
En hård puls bakom vänster öga.
***
Just nu upptäckte jag, att du barndomsvän har byt telefonnummer.
Okänt vatten.
Jag vet inte vad som är bäst längre. För mig. Paus? Att hela tiden behöva tänka på vad man säger, tycker och är inför dig utan att du ska bli arg, är hjärtekrossande. En stenkross på vilda stenar!
Idag är det mina kedjor som ska släppa mig lös! Är alla mina ja till Henne handlingar utav feghet?
Så du vet, jag kostar och priset på mig är din själsliga död! För Kvinna hur tror du poeter, drakar och författare som jag skapas?
Direkt när obducenten satte kniven i henne och började portionera ut små bitar av hennes kött i små metallskålar, skapades ett helt nytt universum för honom.
Titanisk strid.
Källargubben vann sin trofé. Men dödsguden tar paus för att röka pipa. Steg i trappan! Andetag o rökhosta. Det är definitivt han, herregud! Ikväll igen?
Hemsk verklighet.
Det funkar inte att bli kallad det "där" hela tiden. Hon är för skadad!
I timmar hade jag hunnit stirrat på ett skrynkligt ark papper, som ett flertal gånger redan hade blivit våldsamt utsliten och ditsatt i den gäspande skrivmaskinen igen. "Jag tror det kallas skrivkramp" skrattade det slynigt uppkäftiga regnet samtidigt som hon bultade på herrgårdens lövtunna fönster. Regnet hade rätt. Sedan Kvinnan försvunnit eller dött hade orden bara upplöst sig i tomma intet och försvunnit ur exilpoetens fingertoppar som rök.
Kyssar kan utövas på andra platser. Här och där! O livet, det vackra livet är en fruktan. Samtidigt vakna små Gudar i porslin till liv på varje altare där ömma hjärtan brinner. O en dag som denna är det havet som färgar mig!
Nu tog det helt slut, kärleken tog slutligen steget över till hat! Hon är nu död.
Kvinnan.
Jag älskar Henne. Men nu svarar hon inte när jag ringer. Ett monster från ett förflutet ställer till det för henne. Jag är ett "offer" för hans gärningar mot henne och nu ställs jag skyldig för att hon inte söker upp den jäveln o ****** honom.
Smärta. Fortsätta eller lämna? Döda eller hjälpa leva.
En bättre värld.
När vattnet inte längre.
Bara idag.
Små tomtar, i engelska trädgårdar. Där kraftmössen lekte med organ, eftersom kripptullaren gick vilse i den svarta skogen.
På vägen till herrgården fanns det en stor syltburk att stoppa fingrarna i och inte visste Jesus hur det var att ligga sked med en annan man.
Han var en Gabriel, Guds avundsjuke härförare, som sökte Lucifer bland stenarna. Destruktivt traskade hon på ljusskygga gator och i närheten stod källardörren öppen. Sipprande fiskslem från grottans valv!
Hur länge har jag skrivit?
I stort sätt att jag har skrivit i hela mitt liv. Men det var när jag var fjorton år som jag började skriva på ett seriöst och moget sätt.
© Adryan von Linden, 2006-2008
Ett jag.
Vem jag är, har ingen betydelse - vad jag skriver är av större vikt. Ett dolkstick för varje tanke på ett jag.
Jag finns bara i ditt huvud. Aldrig kan jag bli din och aldrig kan jag bli min. Jag, jag och jag. Kanske imorgon. Men absolut inte idag.
© Adryan von Linden, 2006-2008
Stenhyssar & rosandedräkt.
...beständig tår faller på Kvinnans bröst...Blottar hennes hjärta! Den sista och dolda uppträder för honom. En förfärlig hemlighet på Kvinnans själ.
Det är milt frälsaren framträder, dystrare än förtvivlan själv.
***
Jag kan göra exakt vad jag vill, men måste jag göra exakt vad jag vill jämt? Att avstå kan vara lika utvecklande som att leva ut.
© Adryan von Linden, 2006-2008
En del av verkligheten.
Haha, vilken svagsinnad varelse! Jag vill inte ens bry mig. Så känslig och liten. Ja, en slag rostig dolk som inte orkar tränga igenom huddräkten.
Jag står stark! Små stenar sökes såldes. Djävulhunden äter spädbarn.
Någonstans känns hon.
Hon får en chans till. Jag tror ändå hennes "vanlighet" vinner. Eller har jag bara blivit mjuk? Detta kanske är kärlek - ett hjärta som slår för henne?
Hon vill ändå bära en sten i sin mage trots allt!
Nu är jag trött...
Nu är jag vaken. Men bara med ett öga.
© Adryan von Linden, 2006-2008
Timglas.
Beslöjad kvinna erbjuder sina oheliga tjänster, balsamerar fel fot! Krig bland änglar, den blåögde Gabriel, Guds gunstling, slaktar spädbarn.
Jag är en nattsatyr! Ohelig allians. I nattbrusets trädgård.
Den lille pojken frågar, kommer jag dö? Ja, din själ. Om du följer hennes exempel. Fly! Fly in i skogen! Finn närmaste grotta, blunda och försvinn! Varma händer finns ej längre att köpa. (Pojken är inte jag.)
Den sista kvinnan.
Exilpoeten är tavla, ordnad efter en viss symbolik. Han drar bort och lägger till allt som passar hans handstil.
Du är hans tredje kvinna, hans sista kvinna,
efter er vill hans tunga ej smaka hjärtan någon mer!
Tragik eller en romantisk dårskap? Vad vet vi, pöbeln? - förutom att det är djävulskt romantiskt!
***
Skalbaggen mumlade ut stön i universum som lät ungefär så här:
"Ge mig lite av din platonska fittsaft, så ska jag se till att förföra dig,
bortom venus och mars."
----
Vem skriver du till, frågar Kvinnan mig med en blick. Jag svarar med att inte låtsas om henne!
***
Jag är trött bakom dödpansar! Men möter Jag dig så kanske bitar av mig får färg. Döda löv lyfter trötta huvuden i salut åt den svarta tuppen.
Helikopter rotorbladen knipsar lemmar på löpande band och erbjuder svältande foster mänskliga filéer.
***
Strandad val. Döende val. Gravid val. Mördad val. Ett försvinnande ljud, i växelverkan? Energi och kraft, likt en borr i skallen!
Sex,
ljud bakom källardörr.
Musljud! Pippi.
Demonisk knullfrosa. Att betrakta det från fönster. I vinterljus.
***
Ett välformulerat mördarbrev...Bubbelbad. Nu är hon helt släppt. Nu sjunker hon sakta mot avgrund. Svarta fiskar simmar och mumlar: "Frihet är en annans slaveri!"
Jag hoppas hon kan begrava mig! Du och jag talade två okända språk för varandra, och nu är vi döda och frusna.
© Adryan von Linden, 2006-2008
Kapitel I.
Statyerna som stod framför den grå herrgården var två mäktiga snölejon i gjutet silver. Det enda officiella informationen som fanns om snölejonen, var att de båda hade köpts 1888 och var importerade från Kina. Det man däremot inte visste var att snölejonen hade upptäckts av en slump vid ett övergivet tempel på gränsen mellan Tibet och Kina. Herrgårdens namnlösa herre och fru hade varit på väg tillbaka till Kina efter en misslyckad expedition in i Tibet, på jakt efter ungdomens källa och Shambhala, det mystiska kungariket som enligt tibetansk sägn låg dolt någonstans i Himalaya.
Ungdomens ålderdom.
"Bitterhet." viskar barnet i barnkammaren bredvid.
Det är så här universums urin smakar, en droppe i pannan och din kast är utmärkt. Brinnande, evig och förödmjukande! Ett bi flaxar med sina vingar och funderar på filosofin bakom våldtäkt.
"666!" hurrar bidrottningen i bikupans åskande tomhet. Evigt återkommande. Å Arthur, pojkpoeten, härskar det sjätte helvetet samtidigt som Jag med andra handen mossar människoflugor.
Den korsfästa ormen eller den hängda ormen.
Är en gammal alkemistisk symbol som representera den andliga ritualen som kallas för "Fixeringen av det ostabila."
Ritualen går ut på att identifiera, fixera de "Fem gifterna" i själen och utvinna kunskap om sig själv ur dem - för att på så sätt öppna upp vägen mot att skapa det så kallade "Elixiret av kvicksilver."
De fem gifterna är följande: begär, avundsjuka, girighet/stolthet, villfarelse och hat/ilska.
De fem motsvarande kunskaperna är följande: insikt om individualitet, insikt om självkännedom, insikt om verkligheten, insikt om jämlikhet och insikt om helheten.
© Adryan von Linden, 2006-2008
Vulkaner.
***
Med henne skulle Jag vilja läsa och studera, "The book of the Law."
Allt har sin tid - varje sekund har sin egen Ceasar, det är en viss tid för liv och en viss tid för död. Låt oss, tillsammans bli synd!
Luktar på Satans fis, och andas flugor genom vidgade näshålor. Nu trycker Jag ansikte upp i himmelskt arslehål, å bakom knuten rapar döden, den lilla döden!
Gamla hundar gnager på mitt ben i den mörka skogen och i fjärran hör Pans dämpade flöjtspel. "Låt Jesus Kristus vara! Satans hundar." vrålar prästen, då brännhet påle forcerar kvinnoliv.
Gör som du än önskar är helheten av lagen!
***
Kurtisanen blir till i feberheta mardrömmar av lust, mellan livslånga andningar mognar Hon till och blir frukt. Haha, kom till mig och bli ägd, älskad, tuktad och olycklig! Detta är helvetes tungans viskning i ditt besatta kukhuvud.
Det är när viljan till makt och lust, skakar galler som du blir en kristen hund, en muslimsk hassasin!
LÅT ÖGONEN VARA!, ropar den gamle på berget och kastar snorgröna bollar av hashish framför dina kråkfötter. Drömspel öppnar sig! Breda, silverskimrande korpvingar piskar upp vägkrogsdamm, och någonstans i Paris faller giljotinen tungt.
Små, välkammade trumslagarpojkar skrattar broskbitar tills de kräks kristenhet!
Inledning.
Av
Adryan von Linden
Inledning:
När denna berättelse konspiratör, som ni läsare enbart kommer lära känna som monsieur, var 21 år tog han sin faders revolver från det fransk-tyska kriget 1870-71 och sköt skallen av sig. Monsieur var den siste ur en ätt av gamla franska aristokrater och med sitt självmord, skulle han med ett enda skott sätta punkt för ett mycket respekterat familjenamn likaså som han skulle markera döden för en perfekt epok nämligen 1800-talet.
Året var 1899. Det var nyårsnatt i Paris, några minuter kvar på det gamla året, som ett skott från en revolver brann av. Det kom ifrån ett av rummen med blicken riktad mot den magnifika synen av Champ de Mars och La Tour Eiffel. En duns i golvet efter en fallande kropp, som ingen hörde eftersom folket runt omkring just hade börjat skåla champagne, sjunga och i galet rus börjat fyra av fyrverkerier. Balkongen till rummet hade av självmördaren lämnats öppen, de härligt tunna röda gardinerna som ramade in dörrarna till balkongen, virvlade lätt av en frisk bris som med lätta beröringar fläktade det nyfödda liket. Trots hålet i ansiktet, de kladdiga klumparna av hjärnsubstans som låg likt små öar i svart blod, så var kadavret av ynglingen vackert att se på.
Om det var så att själen bestod i luftpartiklar, så hade den nu blandats med det gnistrande silverfärgade dammet som låg utspritt likt ett ömtåligt månskimrade täcke över hela rummet. I en osynlig, men för den andligt känslige märkbar, kosmisk virvelvind skulle allt bevis på liv - ande och dam, bjuda upp till en våldsam voodoodans och efter en stund av svettiga orgasmer med kraft flyga ut ur rummet och sväljas av rymden.
Det enda som funnits i rummet morgonen efter när monsieur med det oblyga hålet i huvudet hittades av sin kvinnlige "vän" var tre mycket vackert handskrivna brev. Men det underliga i det hela, kan man läsa i polisrapporten, var att den unge madamen svor på att de böcker, mesta dels efter vad hon kunde komma ihåg, fina första trycks utgåvor som bokstavligt fyllde rummet nu var försvunna och att ingen förutom hon och monsieur hade nyckeln till rummet. Hur som helst, lösningen på denna gåta, om böckernas försvinnande skulle aldrig bli löst för de mänskliga, men både du och jag, kommer kanske efter vi har läst den här boken förstå vad som kan tänkas ha hänt. Men nu ska jag ta och fortsätta berätta om de tre breven som lämnats kvar av den döda.
Ett av breven var adresserat till hans sedan länge döda moder, det andra till hans vansinnige far och det tredje sista brevet var det avslutande självmordsbrevet - den sista kommentaren till den döende 1800-talsvärlden, som tillsammans med den avlidne självmord nu följde med honom ner till helvetet för att aldrig mer återvända.
Jämlikhet - en bluff?
Publicerad i Läsarnas Fria Tidning 2008-01-07 - Länk.
Denna krönika ägnar sig åt att ställa frågan, vad är jämställdhet och är det alltid så att jämställdhet uppnås bäst genom att människor likställs med varandra? Kan det aldrig vara så att vissa gruppers jämställdhet är beroende av att ta fasta på sin särart?
Enda sen den franska revolutionen i slutet av 1700-talet, så har den västerländska människan varit fast i en förfärligt skev uppfattning om vad jämställdhet är för något och hur man egentligen skapar rättvisa mellan människor. Man är, som jag ser det, ett offer för en allvarlig begreppsförskjutning, där äpplet blivit ett päron och päronet ett äpple.
Denna s.k. begreppsförskjutning, där jämställdhet har gjorts till att bli det samma som jämlikhet har hängt med till våra dagar. Detta faktum ställer, enligt mig, nu till allvarliga problem i vår tid för de grupper vars jämställdhet inte uppnås bäst genom jämlikhet. Och var detta problem är mest tydligt i frågan: "Hur ska funktionshindrade och kvinnor i dagens samhälle bäst kunna försvara sig i en civilisation vars fundament vilar på våld mot dem?"
Låt mig förklara.
När den franska revolutionen med sina liberala värderingar, så som de franska filosoferna Rousseau (1712-1778) och Voltaire (1694-1778) uttolkade dem, genomfördes så utgick revolutionen från att jämställdhet för människan - läs underklassen, var liktydigt med jämlikhet - läs likhet, med de manliga och det icke-funktionshindrade normerna och värderingarna. Javisst, var den franska revolutionen ett steg i rätt riktning för den moderna människan, när det gällde omkullkastandet av den då rådande absoluta monarkin runt om i Europa och självaste katalysatorn för införandet av den senare demokratiska parlamentarismen. Men när det gällde jämställdheten mellan människor kan man ställa sig skeptiskt till revolutionens förträfflighet. För som alla vet, trots att det fanns en uppsjö av prominenta kvinnliga revolutionärer, som kopplade samman sin frigörelse med revolutionen, så hände det inte särskilt mycket jämställdhetsmässigt för den franska kvinnan efter det att revolutionen genomförts. Besvikelsen över detta kan man bland annat läsa i den engelska filosofen Wollstonecraft (1759-1797) analys av revolutionen, "An Historical and Moral View of the French Revolution." från 1794.
Nu till poängen för denna krönika. Jag är generellt motståndare till vapen i ett civiliserat samhälle, speciellt med tanke på hur den amerikanska vapenreligionen idag uttrycker sig, då den i mina ögon, inte är annat än en snuskig manschauvinism. - Där vapen, hur konstigt det än låter, betraktas vara bättre "kvinnor" än verkliga kvinnor eftersom de anses vara mer kontrollerbara och mer pålitliga när det gäller att tillfredställa mannen. Detta är inget annat än en patriarkal vapendyrkan vars funktion är att våldet mot kvinnor och barn ska upprätthållas, samt att det amerikanska "vilda västern" machoidealet ska få fortgå.
Men är inte detta jag nyss nämnt ett utmärkt exempel på att i vapen i sig är ett manligt uttryck?
Nej, jag hävdar tillskillnad från vissa feministiska forskare och teoretiker, att det inte är bevisat att matriarkaliska samhällsstrukturer per automatik är fredligare än patriarkala samhällsstrukturer. Jag är inte heller beredd att ge nån galen biologism rätt, genom att säga att kvinnor är mindre våldsamma än män bara för att de föder barn, då det inte finns någon vetenskaplig studie som varken bevisar detta eller exempelvis att testestoron gör män mer våldsam. Detta är tyvärr enbart ett uttryck av s.k. ressentiment, ett önsketänkande, där den förtryckta gruppen, i det här fallet kvinnor, har behov att definiera sig själva som "godare" än sin manliga förtryckare.
Hur som helst, som ni kan förstå så definierar jag inte vapen som något patriarkaliskt eller som ett brutalt uttryck av en icke-funktionshinderkultur. Nej, jag är faktiskt som funktionshindrad smartare än så. Jag väljer hellre att förespråka rätten för kvinnor och funktionshindrade att få bära vapen! - Då menar jag enbart kvinnor och funktionshindrade eftersom detta tillsynes extrema förslag är, hör och häpna nödvändigt för vår jämställdhet. Varför tycker jag så här? Därför att, som jag tidigare skrev, behöver vissa grupper för sin totala jämställdhet faktiskt ta fasta på sin särart, inte sin jämlikhet med förtryckaren, för att uppnå äkta rättvisa.
Som avslutning, så är jag övertygad att jämställdhet likställd med jämlikhet, enligt den franska modellen, är en bluff. Eftersom den är en jämställdhet enbart konstruerad för att tillgodose männens och icke-funktionshindrades villkor på jämställdhet.
Adryan Linden
När kommer Eko-diktaturen?
Publicerad i Läsarnas Fria Tidning 2007-10-04 - Länk.
Jag har ända sen det blev "inne" med växthuseffekten och att vara miljömedveten funderat på hur seriösa människor verkligen är med sitt engagemang och hur mycket man egentligen är villig att offra för miljön.
Jag minns alla de otaliga möten, konferenser och middagar jag deltagit i som aktiv i handikapprörelsen, där man ställt fram mineralvattnet och tittat konstigt på mig när jag tackat nej och bett om vatten från kran i stället.
Hade föresten ett samtal med en vän härom veckan. Hon bekräftade med en händelse på sitt jobb just min misstanke att mycket av folks nyväckta empati för jordens hälsa, bara är en fluga - något de egentligen inte bryr sig särskilt mycket om.
Nej, snarare hyser de lika stor empati för jorden som när anhöriga till åldringar dumpar dem på ålderdomshem och skickar kort på barnbarnen lite då och då.
Låt mig återkomma till händelsen på min väns jobb. Hon berättade att en av hennes arbetskamrater fångat henne i korridoren och berättat hur duktig han var för att han hade slutat använda tjänstebilen till och från arbetet och i stället börjat cykla med tanke på växthuseffekten.
Min vän reagerade med att skaka på huvudet och svara: "Och hur är det med att du i år har hunnit varit utomlands med flyg fem gånger redan, hur mycket tror du då att din plötsliga medvetenhet om miljön spelar någon roll?"
Arbetskamraten tystnade, såg skamsen ut och svarade: "Oj, det tänkte jag inte på."
Nä, just så är det hela tiden. Folk tänker inte på hur det faktiskt ligger till och absolut inte på att miljön är ett kretslopp, där helheten avgör om jorden mår bra eller inte. Inte lite medvetenhet där och lite till där. Nej, folk måste förstå att kampen för miljön på samma sätt som kampen för demokrati är något vi måste utkämpa - varje dag.
Om jorden ska ha en chans att överleva, kan då enskilda länders eller ens enskilda individers intressen gå före miljön? Nej, det kan de inte. Men hur många bryr sig om detta, när vår egen regering lovar miljarder till miljön men inte vågar utmana USA:s sega miljöpolitik? Eller när EU hotas av splittring på grund av sin tilltänkta gemensamma miljöpolitik?
Jag tror egentligen inte att någon bryr sig om miljön. Varför? Det har aldrig legat i vår kultur. Ända sen antiken och romarriket har miljön aldrig varit roligt nog för oss - nej, filosofi och världsherravälde har varit roligare. Till allt detta kan vi lägga en ytterliggare försvårande omständighet och det är vårt kristna arv.
Ni vet den där lite galna, men fantasifulla, kristna idén om återuppståndelsen och evigt liv - som trots allt verkar vara något folk och regeringar i smyg eller av dumhet fortfarande tro på, eftersom alla resonerar som vi har all tid i världen. Hallå! Om tio år kommer isbjörnsfamiljerna vara hemlösa och vad gör vi? Jo, männen med höga hattar inför en global miljöpolicy á la siesta.
Jag tvivlar på att folk, med sin kärlek till vatten på flaska, plasmatv-apparater och stadsjeepar egentligen är beredda att betala det pris som miljön faktiskt kräver - ett slags globalt ekologiskt diktatorskap under FN.
Att detta "måste" kommer att bli verklighet behöver ni inte oroa er för, eftersom den som tycker idén är bra är jag - en stackars liten krympling med konstiga idéer och kronisk smärta som gillar att borsta tänderna klockan fyra på morgonen.
Så godkväll och godnatt här ifrån Rågsved.
Adryan Linden
Är du rädd för krymplingar?
Publicerad i dagens ETC 2007-05-23 - Länk.
Jag älskar att borsta tänderna om natten; det är något speciellt med badrummets hårda ljus, ni vet den kliniska känslan av psykavdelning, som ger mig trygghet.Det kan ha att göra med att badrummens opersonliga miljö alltid transporterar mig tillbaka till den tid i min ungdom, då jag var ?inlåst? på institution för att vi ? ?handikappade? ? på den tiden inte hade ?lyxen? med personlig assistans.
Förstå mig rätt nu. Jag hatar institutioner, men det var i steriliteten hos institutionerna och dess stelbenthet som jag kunde gömma mig. Bida min tid så att säga och i hemlighet utveckla en egensinnig ande; som mästerligt lärde sig konsten att håna ?makten? och tänka ut en lämplig hämnd för orättvisan att vara ?inspärrad?.
Hur som helst, badrum får mig att tänka på Rambo. Nej, inte han med kniven, utan en gammal polare från mina kollovistelser. Han hade fått smeknamnet av vårt gäng eftersom han alltid hade en urtvättad T-shirt med Rambo från First Blood på sig.
Jag minns än idag att han en gång sa till mig när vi var och tältade:
? Adde, skulle en jordbävning slå till i Stockholm, så är badrummet den säkraste platsen att vara på.
Ja, jag vet i dagsläget, att det med stor sannolikhet var elefantsnack, alltså skitsnack, men då när jag hörde det var det inte läge att ifrågasätta; mannen som sa det hade ju Rambo på bröstet! Så behöver jag egentligen säga mer?
Jag har inte hunnit kolla upp det här med jordbävningar, badrum och säkerhet. Säkerligen är badrummet det sämsta av alla ställen att vara i vid en jordbävning, men man kan ju alltid hålla tummarna att Rambo hade rätt eftersom hur konstigt det än låter så sitter lögnen kvar i mig ? då jag varje gång tror en jordbävning är på gång alltid åker in i badrummet och parkerar.
Logiskt? Nej.
Korkat? Ja, men kan jag rå för att jag även tror på tomten? Det hela handlar ju egentligen om trygghet.. Att för sig själv kunna bygga luftslott av ?falsk trygghet? när vuxenvärlden berövat en ifrån allt vad säkerhet heter.
?Do it yourself? är mantrat här och varför ska jag lida för att jag har fantasi? Men å andra sidan tror jag inte det hjälper särskilt mycket att blunda och gömma sig under skolbänken när en atombomb slår ner i närheten heller ? ni vet så där man instrueras att göra i de amerikanska utbildningsfilmerna från 50-talet, men allt är relativt. Vissa tror på badrum, andra på Gud och de flesta i USA på vapen när det gäller trygghet.
Igår såg jag förresten två filmer av den japanska regissören Takashi Miike, Ichi The Killer (2001) och One missed call (2003). När jag senare under natten smälte intrycken från filmerna, så slog det mig när jag satt där i min rullstol och borstade tänderna: Icke-funktionshindrade och ?normala? är faktiskt rädda för oss krymplingar! För just dessa två filmer sammanfattar världens fruktan inför och skulkänslor över sin oförmåga att begripa den skadade, den mörka och den förfallna sidan av livet. Rent krasst, den sida som vi ? krymplingar ? representerar är ingen mindre än djävulen. Just det. Mycket av rädslan för oss handikappade härrör från vårt kristna arv och dess berättelser om den eviga kampen mellan ?ont? och ?gott?. Vi funktionshindrade kan man säga drog en kulturell nitlott, när kristendomen fullständigt krossade romarriket, tack vare våra nära relation till de gamla religionerna och främst till den grekiska guden Dionysos. De som drog den kulturella vinstlotten var de ?normala? eftersom de kom närmast det perfekta, nämligen Gud. De fick därmed bli de ?goda? och vi krymplingar det ?onda?. Ni kommer väl ändå ihåg att vi ? invalider ? av häxjägarna på tidig medeltid sågs som Satans barn. Tror ni att det bara var ett kristet påhitt? Nja, en seriös överdrift ja, för att få chansen att stigmatisera oss ? muppar ? men i botten av denna anklagelse fanns en sanning. Satyrerna, ni vet de där varelserna med bockfötter och horn i Shakespeares En midsommarnattsdröm var ju guden Dionysos hejdukar. Deras utseende fick senare djävulen bekvämt ärva när kristendomen klistrade ihop sitt kulturella landskap.
Dionysos var en gudom som kristendomen var tvungen att utplåna för att överhuvudtaget kunna besegra den västerländska människans psyke och slutgiltligen göra henne kristen, då Dionysos representerade galenskapen, mörkret, oordningen, berusningen, nyckfullhet hos människan och livets kaos.
Och söker man, som jag gör, efter någon form av kulturellt ursprung för oss krymplingar, så är det faktiskt inte svårt att förstå att det är Dionysos som är vår kulturella fader.
Alltså, den moderna sammanfattningen av denna krönika blir följande. Det är i skräcken, både i litteraturen och i filmen, som vi krymplingar får en någorlunda roande upprättelse och återigen förenas med Dionysos och hans tragik. För tar vi seriöst till oss det bakom liggande budskapet i skräcken, så skulle vi inse hur fantastiskt det är för fantasin och livet att vi krymplingar faktiskt finns. Edgar Allan Poe, Mary Shelley, H P Lovecraft och Oskar Wilde ? ja, inte ens Stephen King hade nått sin briljans utan skräcken och fascinationen för oss krymplingar!
Nä, nu åker jag och borstar tänderna, så godnatt och adjö.
Adryan Linden
Psykvården - var god dröj!
Publicerad i dagens ETC 2007-09-11 - Länk.
Jag satt en dag vid frukostbordet, trött och sliten. Jag hade återigen haft en så kallad helvetesnatt. Det är en natt med oavbruten smärta i min kropp och där absolut ingenting av mina livsnödvändiga rutiner funkade som det skulle. Det är en natt då nattassistens hjälpande händer är totalt meningslösa. Där täckets tyngd samt lakanets veck totalt dominerar slagfältet som de flesta kallar säng, men som jag kallar krigsskådeplats.
Kriget brukar starta vid klockan ett på natten och hålla på till runt åtta eller tio på morgonen - då jag av ren utmattning somnar och sover fram till tre på eftermiddagen. Jag sitter där, nyvaken, men denna dag har jag vaknat lite tidigare och hade just blivit påklädd av mina två assistenter. Klockan var kvart i tre och telefonen ringer.
- Hej, det är jag.
Rösten pausar, andas. Jag svarar rösten:
- Har du inte orkat ringa?
- Jo, jag orkade äntligen ringa, men...
- Men, vadå? pressar jag rösten.
Samtidigt som blicken min sveper över frukostbordet ser jag Svenska Dagbladet ligga uppslagen. En artikel fångar mitt intresse. Rubriken lyder: "Norsk sjuksköterska vill avliva handikappade barn."
Rösten i andra änden av telefonen fattar mod:
- Jag orkar fan i mig inget mer. När jag äntligen är stark nog att ringa psyk...
Rösten sväljer hårt och fortsätter:
-...då är det ingen jävel som svarar utan jag hänvisas till att skicka e-post med mina problem.
- Va?! Du skojar? klämmer jag in.
- Nä, lovar. De säger: "Skicka e-post så återkommer vi imorgon."
Rösten tystnar.
- Jag kanske är död imorgon, Adryan, mumlar rösten förtvivlat.
Klick. Telefonen läggs på i örat på mig.
Jag blir kall i kropp och själ. Tänker förbannat, är det detta de så kallade extra miljonerna till psykvården har lett till? En psykvård som svarar sina klienter med att be dem skicka e-post med sina problem och ber dem ensamma överleva nattens helvete, så psykvården morgonen efter självmordet kan återkomma?
Nu förstår jag. Vi i Sverige har en psykvård - var god dröj! Tankarna och ilskan över sveket - nej, över terrorismen, gör mig upprörd. Jag fick svårt att andas och jag tvingades att ropa in assistenterna så de kunde hämta min andningsmaskin och koppla upp mig till den. När de grejade med ansiktsmasken, översköljdes jag av minnen - jag började komma ihåg min läsning av den nästan blinda tyska filosofen Nietzsche. I min krymplings hjärna, den aktiva delen hos mig som inte tolererar skit, började jag fundera. Hur ska mentalt eller fysiskt funktionshindrade bäst kunna hjälpa sig själva att överleva nu när samhället faktiskt skiter i dem?
Mitt svar är enkelt lika mycket som det är svårt. Jag säger torrt, som nödlösning måste vi studera Nietzsches läror om hur det är att vara svårt sjuk och hur man bäst kan göra sig starka när man är svaga genom att intensivt säga ja till livet. Nu när samhället eller psykvården sviker oss finns det faktiskt inget annat alternativ för oss än att bli Nietzscheaner. Svaret för oss finns i det Nietzsche skrev att "Bygga sitt hus på vulkanen Vesuvius stränder."
Krympling i huvudet eller benen, spelar faktiskt ingen roll, som samhället ser ut nu måste vi gå en självständig väg. Så vi åt alla - frisk som sjuk, kan fixa till bristerna i samhället! För nu är tiden mogen för den moderna människan att ta sig i kragen och sluta fly livets lidande och i stället börjar lära sig att vara tacksam över att man trots allt fått ett liv. Varför? Jo, för att om jag, som människa, fullt ut vill säga ja till livet, måste jag samtidigt fullt ut säga ja till handikapp och sjukdom! Jag måste trots att jag har Duchennes muskeldystrofi, en obotlig dödlig muskelsjukdom, omfamna och acceptera min sjukdom och min död!
Detta, min vän, är människans framtid, godnatt!
Adryan Linden
En tung sten på tungan.
Hon har legat död under en sten. Men jag börjar sakta men säkert hitta henne bit för bit. Hon erkände att det var ett år sen. Hon längtar.
***
Jag begråter fortfarande balkankrigen 1991-2001; exilpoeten var då elva år.
***
Ju mer jag pillar på henne desto mer avslöjas en härlig mystiker och ockultist iklädd en liten knulldockas uniform. Det lär charma min slickande tunga! - det smakar underbar vit sten på tungan. Ett nytt 1800-tal är här! ? I vår gemensamma hemliga trädgård.
***
Ett prat med lärjungen. Hon lär sig att dyrka läromästaren. Tankar och ord charmar, jag omsvärmas och min mun spottar stavelser i kvinnliga lotusar.
- Kråksång -
Snart är ett krig över mig, och hundar skäller! Jag måste få snegla på henne, då jag är lämnad ensam i bur. Jag måste för en stund vara ett djur, en tankelös lobotomi - med känslor...
***
Nu kanske hon kan vara ärlig? Icke! Fortfarande is. Kall och bitter.
***
Då var det bevisat.
Han ägde makten att linda henne som en våt trasa runt sitt finger. Spindeln på väggen kunde äntligen mossas! Livmoders värk.
Satans barnet föds utan huvud och den heliga modern frustar likt en kärlekskrank tjur. Sakta dansar Jag fram som en filur och kikar in mellan mammans gräddvita lår - oddsen styvnar och bestämmer öden.
***
Om en timme ska det vara klart...
Ett sällsamt tack.
Nu sover jag igenom en livstid och vaknar imorgon. Tack för att Du finns, jag lär aldrig glömma dig. Men nu har hjärnstaden glömt dina klor. Igen!
***
Två dagar av saknad. Ett helvete! Kanske. - Inte en akademisk kvart. Snarare en akademisk natt. - Men i slutet av tiden lär jag vara tacksam. Att du mördar mig. (Satanisk rimfrost!)
***
Vad är en rimlig fortsättning på allt? Att fråga vilken tidpunkt lek passar sig bäst eller bara att tränga sig in? En svältande hyena i väntrummet. Doktorn väser till tösen: "Klä av dig huden!"
***
Svagt skiftande, en förtvinad minnesskärva - den förbjudna älskogen mot muren där borta. Kommer Du ihåg den en sista gång? Breven är nu brända. Kanske har jag glömt bort att jag en gång, när tiden smakade ungt offer, grävde ner dem i en okänd grav.
***
Någonstans leker helvetet. Å i livets fobi blundar Jag långsamma blinkningar. Begråt mig! Nödslaktens nödvändighet räknar poäng.
Något nytt i hjärnbarken.
***
Förlåt, vän - lite sårad är jag ännu, men låt mig avvakta som en romersk oxe; då senare lär känslan åter vinna mark!
+ i natt lär en romersk legion göra intrång i dig...
Dödad. Lär du vara när du vaknar med tjuren. Illa smakar lusten å känslan nu. Är det så här döden låter när Hon talar? Ilsken å blå är viljan när Jag traskar bort med ryggen vänd från värmen.
Stora händer skapar grundbultar till plåtslagen trygghet. I ingenmansland finns ej kärleken, bara döda veteraner. Trots det tänker deras naglar i sista suck på kärleken till deras mödrar. Många tårar!
***
Just nu kan vem som helst få tillåtelse att vara den eller det jag skriver om. Men tro inget om mig! - att jag delar din uppfattning behöver inte vara nöten. Njut bara utan krav!
- Avsluta för stunden -
Pennan tas åter i bruk. För ord flödar. Nu när hon med litet h, hon som stal potens med sina fasoner - är död. Nerstucken! Om vi talar det annorlunda. hon och Jag vandrar inte längre i Paris tillsammans.
(Härligt är det att öva denna ordmisshandel!)
Med fast hand tar jag hand om elever. Lärjungen framförallt! Drömyrket nummer två: fostrare. Nu var Hon här igen. Tid, samt många bokstäver ägnade hon åt mig. Känns det något? Ännu för sent att säga. Vi avvaktar här med.
***
Det kanske finns mentala förlösare åt en sträng aristokrat som jag!
***
Godmorgon allvetande pöbel!
Kvinnor säger alltid förolämpat nej, innan de utropar lustfyllda Åh! Ni rodnar, blir arga, vägrar och slår ihop benen - för att senare, efter en svettig kamp, sära på dem, öppna rosen och hänge er till lusten. Blunda!
Hur kommer det sig att jag plötsligt börjar skämmas över vad jag vill skriva? Tanken börjar förstöra massor av städer i min hjärna. Det måste upphöra! Frihetstörst måste få förtur. Jag pustar ut och tänker på stunden i min ungdom då jag för första gången kände en kvinnas könslukt på mina fingrar.
***
Jag minns hur Hon brukade sätta på sig sina strumpor. Rulla upp dem långsamt, varligt och avsluta med att alltid noggrant, smekande rätta till strumporna strax ovanför knäna. För att sedan titta på mig, le och kyssa min panna. Röda läppar!
+ Ibland är man liten.
Hon lockar på mig från ett slags djup. *Skamsen* Känner jag mig liten igen och undrar om inte jag saknar bröstmjölkens trygghet.
Känsligt ställe.
Smärta! Det finns två liv, ett med smärta och ett utan. Sammanfogade till ett liv. Kallas inte det djävulen och Gud? Kanske är katten allsmäktig? eller inte.
***
Drömyrket är ändå torterare. Att vara en larv. Inte nått vackert, nej att få vara något man ska skämmas över och inte ens göra det - utan njuta. Njutning smakar som kyckling! *Syntax error*
Du och jag kan leka kroppar ett tag. Vi kan låtsas vara ögon som inte ser. Det regnar ute.
Undrevärlden.
Jag binder fötter! Samtidigt i hjärnan... Just nu törstar jag efter hjärnsubstans. Vill bli stimulerad!
***
Tror gör jag i kyrkan, här på bloggen och i livet vet jag. Hur länge kan en människa överleva i mörker? Hur länge kan hon överleva i ljus? Vågar vi fråga.
***
Ibland undrar jag om inte du är en kemiskreaktion. Ett allt eller inget? Trygghet är ändå skönt! *** Fri? Klockan säger det i alla fall. Tiden bakbinder, och Jag börja gå baklänges. Shh, spottar flåsaren när Han ringer upp mig. Är det så här man förtjänar nackskott funderar jag.
***
Iskallt vatten flödar in och orsakar massaker.
Samtidigt i hjärnan.
***
Går på möte idag. Upptaget. Ring senare. Ibland vill man bara ha någon att viska saker till.
Som igår eller just nu.
I dag lever jag lite till.
***
Ännu en vän?
***
Dagens tv-serier: Aliens in america, Bionic women, The boondocks, Life och Journeyman.
Ja, bakom allt mörker o djup finns en vanlig människa som gillar skräp som USA slänger till dig. Ibland! Jämt!
...
Svälja svart vatten är mänskligt, att fyllas och drukna - det är att vara människa. Att leva!
Lärdom, liv är smärta. Å det finns så mycket att säga innan man dör, så många böcker att skriva.
Jag älskar dig för att du tar dig tid att vara människa. Fri och stark är du fågel i blå skurd. Jag kan bara inte hata dig, även fast jag så innerligt vill. Det är okej att inte förstå mig, att begripa ett 27-årigt döende är svårt, nästintil omöjligt. Man liksom har svårt att komma utifrån och samtidigt bibehålla perspektivet. Men försök gärna, jag vill och uppskattar varje tappert försök.
Jag undrar vad pojk-poeten tänker nu?
Säkerligen något gammalt som ingen tänkt på. Sån är hans natur.
Men varför stöter jag aldrig på någon som överaskar och får mig att tänka? Är jag så fantasilös? Det känns inte så. Allt är bara tråkigt och dumt, kanske att skära upp lik kan ge någon kunskap? Jag tvivlar. Rättsläkaren verkar inte ha det roligare än mig.
Hur är det egentligen att vara ett lik? Kan jag inte låta bli att tänka. Att prata tyst - verkar vara likens grej nere på bårhuset. Kyligt är det där, nästan som livet - fast tystare.
***
Tog hand om fötterna idag. Ni vet de som vanligtvis står fast på jorden, fast beslutna att erövra!
Tydligen är det svårt för människor att tänka på nytt sätt. Är man ett genetiskt fel när man alltid tänker utanför boxen - ett evolutionärt snesteg? Vad tänker du ifrågan?
Kan vi inte ramla in i manisk lycka nu? Dricka oss berusade på lust. Kom! Följ med på min resa. Jag spar en plats i helvetet åt dig.
***
8 minuter kvar.
Dagens känsla.
Är jag död om jag känner mig tom på kärlek? Jag känner smärta. Ett hjärta slår! - krossat glas gör faktiskt ont.
KÄNSLA: Låt oss vara olyckliga tillsammans.