Aut Adryan aut nihil!

Hon hittades på vägen, med ögon som blåklar sky, med ett djup o en mystik som till och med får drakar att tappa hakan!

"Snälla herr Drake" sa hon med en hatt hållandes i sin vackert drejade aphand.

"Jag har väntat här sen Lilith blev bannlyst från Eden. Köttklump efter köttklump har sedan dess i evighetens evighet vandrat förbi, vissa har ridit mitt kött, andra har bespottat mig och de allra flesta har kastat stenar efter mig. Men aldrig har draken jag lovades krupit förbi, han kraften med den där varma, mjuka stålblicken som får mig fri, lättad, trygg och förstådd. Min beskyddare som äter riddare och som med en serie hugg med sin reptiltunga får mina ögon att tåras; glädjetårar! - har aldrig annat än i drömmar piskat och lekt med min själ."

Hon pausar för att säga det sista försöket till liv: "Herr Drake, det jag med svårhet försöker fråga, är denna enkla fråga - är du han jag väntat på? Mästaren på tronen skapad av de Äldre för att fostra, träna och lära mig att bli Kvinna!"

Draken ler ett svar, sätter klor djupt i mjuk kvinnonacke och snart börjar vingar att resa mot nya, spännande men osäkra framtider.