Jolly Good CP
Original work and (c) by Adryan Linden. No copy if you don't have a written permission.
I. UPPVAKNADET!
I.
UPPVAKNADET!
?...dvärgen inom mig är på väg, för att förklara krig.?
Att vakna. - Den tjocka dimman av vanmakt, har skingras framför mina ögon. Jag ser ut med vaken blick, över ny världar, världar som varit dolda min törstiga ?ande?!
För den pratglade. - Plötsligt slogs ett hundratals metallstavar hårt i golvet och samtidigt ropade en hög och tydlig stämma: ?Tystnad och lydnad!?
Namnet. - Namnet på min filosofi är begravning!
Nylon. - Bakom strumpornas estetik vilar en hemlighet!
I blåsväder. - Lustigt, när man vandrar i det råa världen känner man alltid hur hjärtat sitt slår lite extra hårt. Inte är det många som känner till ?deras? närvaro - dessa rovdjur - som ser oss människor som sitt boskap, sin föda, sin mat, sin ägodel att leka med!
En ny trygghet. - Jag är ett äventyr, fylld med förbjudna teman som bara väntar på att bli avslöjade, jag är trygghet i helt ny färg!
Ett omvärderande av värde. - Åsna, tror du att Sokrates, Platon och Aristotiles hade mer rätt bara för att deras andar var förnuft och bärare av sanning? Ha, dåre, inse att alla ting är förmål för individuella tolkningar och att den rådande tolkningen av existensen alltid defineras av den med makt och inte av den som bär sanning i sitt bröst. För dig invalid betyder detta att Sokrates, Platon och Aristotiles inte hade rätt för att de visste sanningen, nej, detta priviligum hade de för att de var icke-funktionshindrade.
Att skapa trygghet. - Geniet drar sig tillbaka till sitt rum, han stänger dörren mot omvärlden och förseglar den. - Geniet känner endast trygghet när han omges av sitt inre rums vita och släta väggar!
UPPVAKNADET!
?...dvärgen inom mig är på väg, för att förklara krig.?
1.
Att vakna. - Den tjocka dimman av vanmakt, har skingras framför mina ögon. Jag ser ut med vaken blick, över ny världar, världar som varit dolda min törstiga ?ande?!
2.
För den pratglade. - Plötsligt slogs ett hundratals metallstavar hårt i golvet och samtidigt ropade en hög och tydlig stämma: ?Tystnad och lydnad!?
3.
Namnet. - Namnet på min filosofi är begravning!
4.
Nylon. - Bakom strumpornas estetik vilar en hemlighet!
5.
I blåsväder. - Lustigt, när man vandrar i det råa världen känner man alltid hur hjärtat sitt slår lite extra hårt. Inte är det många som känner till ?deras? närvaro - dessa rovdjur - som ser oss människor som sitt boskap, sin föda, sin mat, sin ägodel att leka med!
6.
En ny trygghet. - Jag är ett äventyr, fylld med förbjudna teman som bara väntar på att bli avslöjade, jag är trygghet i helt ny färg!
7.
Ett omvärderande av värde. - Åsna, tror du att Sokrates, Platon och Aristotiles hade mer rätt bara för att deras andar var förnuft och bärare av sanning? Ha, dåre, inse att alla ting är förmål för individuella tolkningar och att den rådande tolkningen av existensen alltid defineras av den med makt och inte av den som bär sanning i sitt bröst. För dig invalid betyder detta att Sokrates, Platon och Aristotiles inte hade rätt för att de visste sanningen, nej, detta priviligum hade de för att de var icke-funktionshindrade.
8.
Att skapa trygghet. - Geniet drar sig tillbaka till sitt rum, han stänger dörren mot omvärlden och förseglar den. - Geniet känner endast trygghet när han omges av sitt inre rums vita och släta väggar!
© Adryan von Linden, 2006-2008
Kapitel 1.
1.
Som ett osynligt fotspår hade jag, polacken, med mitt liv varit en tröstlös vandrare i Zarathustras skugga. Detta hade lämnat en för mig lika osynlig brinnande tår av svavel i mitt hjärtat och gjort mig hjärtlös - jag hade blivit en vilja. Om jag överhuvudtaget hade en ledtråd om att något saknades i mitt liv så var det nog den där ständiga smaken av oförståelse och den stickande känslan av äckel som slog in skallen på mig varje gång jag såg någon skratta eller le. Det var då hämnaren föddes inuti mig och dog på korset, draken var nu lös för att i kontrollbar vrede bränna ihjäl alla mödrar som ömt vårdar det nya liv som sparkar och slår dem vördnadsfullt i magen.
Till min familj hade jag anlänt med en av dödens sex ryttare, jag hade givits till låns till min moder av min älskvärda herre enbart för att uppfostras och när tiden var mogen skulle man komma att skicka efter mig och med rätt kräva tillbaka sin nykläckt inkvisitor. Allt detta skulle göra mig till en slags mänsklig abstraktion och om du mot förmodan skulle lära känna mig så skulle du sväljas djupt av mänsklighetens mystik. Du skulle till din fasa upptäcka en solförmörkelse framför dig och du skulle falla ner i ett evigt svarthål där du konstant ställer dig frågan: vad finns bortom hans mörker? Där finns jag, men det svaret avslöjas aldrig, eftersom du redan gått vilse och ramlat av planeten i jakt efter mig - så var finns du nu?
Jag var en sällsynt, men mäktig varelse som inte hade fötts ur min moders uppfläkta vagina. Nej, min födelse skede som sexåring. samma dag min fader hade förvandlats till djävulen; och tvingat mig den sexåriga pojken att, med gråten i halsen, säga: ”Ett barn glömmer aldrig sina föräldrars synder, pappa.”
Det var vid juletid all magi hände, jag hade som traditionen krävde av mig, gömt mig på toaletten i protest mot att bli hämtad av min fader och bortförd till hans lägenhet i staden. jag hatade denna djävulslya där min fader knullade sina horor, och synden viskade till mig i väggarna: ”ett äpple, särskilt inte ett dåligt äpple som du, faller sällan; om inte aldrig långt ifrån sitt träd - så kom nu och slicka den där unga skökans rödsvulstiga fitta exakt som du; din faders först födda som sig bör.”
Hur som helst, som av en slump hade jag denna gång valt som gömställe den tolett i herrgården som hade bäst uppsikt över ytterdörren, så när jag hörde jublet av aktivitet vid den svarta dörren längre ner i den ljusa korridoren, smög min kropp sig fram och så tyst jag kunde putade jag upp toalettdörren och spanade nyfiket in i mellan den rosaskimrande springan som nu uppenbarade sig framför mig.
Jag kunde se skuggor av två fötter röra sig i ljuset som brutit sig in under ytterdörren och som nu skrattade på min bekostnad, samtidigt såg jag min mor trycka sin kind mot den stängda dörren och viska saker till gestalten på andra sidan. Självklart förstod jag vem denna skuggvarelse var och självklart visste jag att han skulle överge mig nu när han så enkelt fick chansen, han var ju en ryggradslös insekt med dinglande kuk som utan ord svek och bedrog, men som framförallt alltid gav upp när minsta motstånd i hans väg uppdagades. Han skulle komma lägga presenten på trappan, sätta på sig hatten, knyta halsduken, vända på klacken och gå ifrån mig - så jag hade redan stängt toalettdörren bakom mig och andades nu tungt i ensamhetens härlighet.
...Det var samme fader som om nätterna med en djävulshunds gläfsande och en stank av kåthet trängde sig objuden in till ditt rosafärgade rum, inte längre än ett par steg ifrån mitt - hur ska jag någonsin kunna be om ursäkt till dig, min älskade, när jag är monstret i ditt liv avkomma?
När jag vaknade upp ur denna självömkande muntorrhet bar jag honom på ryggen. Vi stod nedanför fönstret till den uttnytjade flickans rum. Hennes tystnad fick oss spyfärdiga men ingen av oss hade förmågan att spy ut världen.
”Kom så går vi hem. Jag mår illa,” sa dvärgen med smak av apati på den svarta tungan. Vi gick hem för att äta kyckling och dricka vatten - lika mycket som en anorektiker, för att spy upp all ondska. ALL ONDSKA! Som vi ser i faderns ögon - din slemmiga kukjävel...
Det var i vuxen ålder jag på oändliga små, labyrint liknade bergsstigar hade lyckades med bedriften att irra mig fram till det vakna berget, väl där hade jag upp i skyn framför mig börjat svamla febrigt: ”Å, du store Zarathustra. Människan bortom människan hjälp mig.”
På ett träd lät en satyr i hemlighet sina naglar rispa in följande budskap i den blödande barken, efter att han i lönndom hade betraktat mig: ”Profeter kommer aldrig från skolbänkar, utan enbart från bergen!”
Till min familj hade jag anlänt med en av dödens sex ryttare, jag hade givits till låns till min moder av min älskvärda herre enbart för att uppfostras och när tiden var mogen skulle man komma att skicka efter mig och med rätt kräva tillbaka sin nykläckt inkvisitor. Allt detta skulle göra mig till en slags mänsklig abstraktion och om du mot förmodan skulle lära känna mig så skulle du sväljas djupt av mänsklighetens mystik. Du skulle till din fasa upptäcka en solförmörkelse framför dig och du skulle falla ner i ett evigt svarthål där du konstant ställer dig frågan: vad finns bortom hans mörker? Där finns jag, men det svaret avslöjas aldrig, eftersom du redan gått vilse och ramlat av planeten i jakt efter mig - så var finns du nu?
Jag var en sällsynt, men mäktig varelse som inte hade fötts ur min moders uppfläkta vagina. Nej, min födelse skede som sexåring. samma dag min fader hade förvandlats till djävulen; och tvingat mig den sexåriga pojken att, med gråten i halsen, säga: ”Ett barn glömmer aldrig sina föräldrars synder, pappa.”
Det var vid juletid all magi hände, jag hade som traditionen krävde av mig, gömt mig på toaletten i protest mot att bli hämtad av min fader och bortförd till hans lägenhet i staden. jag hatade denna djävulslya där min fader knullade sina horor, och synden viskade till mig i väggarna: ”ett äpple, särskilt inte ett dåligt äpple som du, faller sällan; om inte aldrig långt ifrån sitt träd - så kom nu och slicka den där unga skökans rödsvulstiga fitta exakt som du; din faders först födda som sig bör.”
Hur som helst, som av en slump hade jag denna gång valt som gömställe den tolett i herrgården som hade bäst uppsikt över ytterdörren, så när jag hörde jublet av aktivitet vid den svarta dörren längre ner i den ljusa korridoren, smög min kropp sig fram och så tyst jag kunde putade jag upp toalettdörren och spanade nyfiket in i mellan den rosaskimrande springan som nu uppenbarade sig framför mig.
Jag kunde se skuggor av två fötter röra sig i ljuset som brutit sig in under ytterdörren och som nu skrattade på min bekostnad, samtidigt såg jag min mor trycka sin kind mot den stängda dörren och viska saker till gestalten på andra sidan. Självklart förstod jag vem denna skuggvarelse var och självklart visste jag att han skulle överge mig nu när han så enkelt fick chansen, han var ju en ryggradslös insekt med dinglande kuk som utan ord svek och bedrog, men som framförallt alltid gav upp när minsta motstånd i hans väg uppdagades. Han skulle komma lägga presenten på trappan, sätta på sig hatten, knyta halsduken, vända på klacken och gå ifrån mig - så jag hade redan stängt toalettdörren bakom mig och andades nu tungt i ensamhetens härlighet.
...Det var samme fader som om nätterna med en djävulshunds gläfsande och en stank av kåthet trängde sig objuden in till ditt rosafärgade rum, inte längre än ett par steg ifrån mitt - hur ska jag någonsin kunna be om ursäkt till dig, min älskade, när jag är monstret i ditt liv avkomma?
När jag vaknade upp ur denna självömkande muntorrhet bar jag honom på ryggen. Vi stod nedanför fönstret till den uttnytjade flickans rum. Hennes tystnad fick oss spyfärdiga men ingen av oss hade förmågan att spy ut världen.
”Kom så går vi hem. Jag mår illa,” sa dvärgen med smak av apati på den svarta tungan. Vi gick hem för att äta kyckling och dricka vatten - lika mycket som en anorektiker, för att spy upp all ondska. ALL ONDSKA! Som vi ser i faderns ögon - din slemmiga kukjävel...
Det var i vuxen ålder jag på oändliga små, labyrint liknade bergsstigar hade lyckades med bedriften att irra mig fram till det vakna berget, väl där hade jag upp i skyn framför mig börjat svamla febrigt: ”Å, du store Zarathustra. Människan bortom människan hjälp mig.”
På ett träd lät en satyr i hemlighet sina naglar rispa in följande budskap i den blödande barken, efter att han i lönndom hade betraktat mig: ”Profeter kommer aldrig från skolbänkar, utan enbart från bergen!”
Likt en berusad främling hade jag i nattens upphetsning snubblat in i Zarathustras grotta, jag slets in i håret, en ensamma fackla hade lockat mig till mitt underbara framtida förfall. Jag skulle komma att bli en män av karaktär, en vars verkliga njutning låg i hämndens ressentiment - i klorna på det mänskliga alltför mänskliga, i evighetens evighet skulle jag komma att stanna där i Zarathustras grotta, men mitt medvetande skulle enbart uppfatta en kort vistelse på några dagar. Det var här jag på allvar skulle pånyttfödas med min död, ensam och stark utan dig, kvinna - min plats för min sista dödsryckning skulle bli i din grottas fuktiga trygghet, droppar av min dödsfragma skall i tysthet komma att sippra från grottornas valv i det vakna berget och med tiden skall jag i Zarathustras namn förgöra graniten!
© Adryan Linden, 2006-2007
© Adryan Linden, 2006-2007
The secret.
The secret to why the female body are more frequently portraded, in both high and low art, is this:
"Ah, women. They make the highs higher and the lows more frequent."
(Friedrich Wilhelm Nietzsche)
"Ah, women. They make the highs higher and the lows more frequent."
(Friedrich Wilhelm Nietzsche)
© Adryan von Linden, 2006-2008
II. SIFFRAN 6 ÄR MÄNNISKANS NUMMER
II.
SIFFRAN 6 ÄR MÄNNISKANS NUMMER
”...666 är bestens tal.”
Allt ordnas genom uppfostran. - Det franska mottot: ”l´éducation peut tout” faller ihop inför mina ögon eftersom mina goda fransmän helt och hållet har glömt bort biologin och fysiologin. - Var är kroppen, frågar jag mig.
3.) Mordet på Gud har befriat människan från fokuseringen på "Gud”, det vill säga det absoluta, det perfekta och det normala.
4.) Detta förstör i sin tur nihilismen skapad av fokuseringen på det absoluta; det vill säga viljan till intet och formar en ny vilja; viljan till makt - makt över sitt eget liv.
5.) Mordet leder till att nya nihilismer skapas som måste bekämpas lika resolut. All vilja till intet måste utplånas med all vilja till makt.
En diet för övermänniskan. - I en grundläggande vegetariskkost som kompletteras med konsumtion av ”lätt” kött såsom fisk och kyckling, där finns övermänniskan.
”...666 är bestens tal.”
1.
Allt ordnas genom uppfostran. - Det franska mottot: ”l´éducation peut tout” faller ihop inför mina ögon eftersom mina goda fransmän helt och hållet har glömt bort biologin och fysiologin. - Var är kroppen, frågar jag mig.
2.
Tankeschema. - Mina krymplingar hörsamma mig! Om ni ska överleva ”allas krig mot alla” måste följande tankeschema programmeras in i era hjärnor:
1.) Gud är mördad, dräpt av sitt eget kött och blod.
1.) Gud är mördad, dräpt av sitt eget kött och blod.
2.) Gud har mördats av människan - men framförallt av sina egna anhängre, detta utan deras vetskap.
3.) Mordet på Gud har befriat människan från fokuseringen på "Gud”, det vill säga det absoluta, det perfekta och det normala.
4.) Detta förstör i sin tur nihilismen skapad av fokuseringen på det absoluta; det vill säga viljan till intet och formar en ny vilja; viljan till makt - makt över sitt eget liv.
5.) Mordet leder till att nya nihilismer skapas som måste bekämpas lika resolut. All vilja till intet måste utplånas med all vilja till makt.
3.
En diet för övermänniskan. - I en grundläggande vegetariskkost som kompletteras med konsumtion av ”lätt” kött såsom fisk och kyckling, där finns övermänniskan.
4.
Hellre anarkist. - Om man skulle tvinga mig att välja mellan att vara anarkist eller marxist, så väljer jag hellre att vara en anarkist av den enkla anledningen att marxismen vill skapa en vetenskaplig socialism och därmed skapa åt sig en vetenskaplig stat! - detta får mig illamående. Jag måste spy.
5.
Den goda aptiten. - Läran om kosten och konsten att laga mat, är filosofi när den är som mest välsmakad!
6.
Konsekvensen av att vara mänsklig. - Att vara människa är att lida, att såras, att skadas, att bli sjuk och den enda befrielsen är döden. Men bara för att det är så landskapet ligger så behöver man INTE påskynda eller försöka hindra döden! Och till dig som försöker dig på en av dessa två dumheter, till dig säger jag: ”Ta och skärp dig, få lite ryggrad, lev och njut av att vara människa, till vilket pris som helst! Ett, två eller tre år i livet gör igen större skillnad. - Speciellt inte när du ändå är en mänsklig likmask.”
7.
Lögnaren. - Jesus sade: "Jag skall ge er det som intet öga sett och intet öra hört, och ingen hand berört och som inte tänkts ut av ett människohjärta." Ack, vilken lögn, som om inte det Nya Testamentet formulerats av människor!
8.
Vålnader. - Jag vill leva och smärtas, då det överallt omkring mig kryllar av dessa hjärndöda människor som aldrig har upplevt smärta! Vad är ett liv utan smärta? - Om inte annat än en meningslös existens, mycket likt den planlöst irrande vålnaden fast mellan två världar.
© Adryan Linden, 2006-2007
SnowPAW-The Hunting
Original work and (c) by Adryan Linden. No copy if you don't have a written permission.
Shrapnel
Original work and (c) by Adryan Linden. No copy if you don't have a written permission.
Anaknarko is Swasticat
Original work and (c) by Adryan Linden. No copy if you don't have a written permission.
Fiskfejjs
Original work and (c) by Adryan Linden. No copy if you don't have a written permission.
AddeundNietzhe
Model: Adryan Linden and Fredrich Nietzsche
Photo on Adryan: Dag Nemeth
Modification: Dag Nemeth
Idea and Concept: Adryan Linden
(c) Dag Nemeth and Adryan Linden. No copy if you don't have a written permission.
Photo on Adryan: Dag Nemeth
Modification: Dag Nemeth
Idea and Concept: Adryan Linden
(c) Dag Nemeth and Adryan Linden. No copy if you don't have a written permission.
Adde och Fredde
Model: Adryan Linden and Fredrich Nietzsche
Photo on Adryan: Dag Nemeth
Modification: Dag Nemeth
Idea and Concept: Dag Nemeth
(c) Dag Nemeth and Adryan Linden. No copy if you don't have a written permission.
Photo on Adryan: Dag Nemeth
Modification: Dag Nemeth
Idea and Concept: Dag Nemeth
(c) Dag Nemeth and Adryan Linden. No copy if you don't have a written permission.
NietzscheIsAdryan
Model: Adryan Linden and Fredrich Nietzsche
Photo on Adryan: Dag Nemeth
Modification: Dag Nemeth
Idea and Concept: Adryan Linden
(c) Dag Nemeth and Adryan Linden. No copy if you don't have a written permission.
Photo on Adryan: Dag Nemeth
Modification: Dag Nemeth
Idea and Concept: Adryan Linden
(c) Dag Nemeth and Adryan Linden. No copy if you don't have a written permission.
daRage
Model: Adryan Linden
Idea and Concept: Dag Nemeth
Original work and (c) by Dag Nemeth. No copy if you don't have a written permission.
Idea and Concept: Dag Nemeth
Original work and (c) by Dag Nemeth. No copy if you don't have a written permission.
STREET
Model: Adryan Linden
Idea and Concept: Dag Nemeth
Original work and (c) by Dag Nemeth. No copy if you don't have a written permission.
Idea and Concept: Dag Nemeth
Original work and (c) by Dag Nemeth. No copy if you don't have a written permission.
oneADDEpicture
Model: Adryan Linden
Idea and Concept: Dag Nemeth
Original work and (c) by Dag Nemeth. No copy if you don't have a written permission.
Idea and Concept: Dag Nemeth
Original work and (c) by Dag Nemeth. No copy if you don't have a written permission.
aDRYANisCHE-ReD-ISH
Photo on Adryan: Dag Nemeth
Modification: Dag Nemeth
Idea and Concept: Adryan Linden
(c) Dag Nemeth and Adryan Linden. No copy if you don't have a written permission.
Modification: Dag Nemeth
Idea and Concept: Adryan Linden
(c) Dag Nemeth and Adryan Linden. No copy if you don't have a written permission.
aDRYANisCHE
Photo on Adryan: Dag Nemeth
Modification: Dag Nemeth
Idea and Concept: Adryan Linden
(c) Dag Nemeth and Adryan Linden. No copy if you don't have a written permission.