Aut Adryan aut nihil!

”Den sista önskan.”

Du är min droppande vagina,
i min kropp känner jag på mig att du vill bli slaktad,
i dina ögon ser jag att du betraktar mig som slaktaren...

”Blåmärke.”

Jag är ett blåmärke,
på din själ,
en kärlek som gör sig påmind i alla skymseln och vrår...

”Andedräkt.”

Det verkliga livet är,
varje gång jag slungar ner dig i avgrunden,
och tvingas söka mig ner till helveteshundarna,
för att hämta tillbaka din sargade kropp.
Det är då tid för mig att lägga dig på en bäd av vildrosor,
återbördar din andedräkt med en sval kyss på dina döda läppar...

----
Det är nu du återuppstår!

”Ögonblick.”

Jag vill knulla med din blick,
och försvinna in under din blåa is...

”Mord.”

Ett dåliga självförtroendet tittade fram bakom hörnet,
får jag lov,
att sparka in skallen på det?

”Fundering.”

Slav!
Hur kommer Adryans diktning bli,
när han knullat dig?
Detta är vad du egentligen borde längta efter...

”I ditt hjärta.”

Tänder tusen ljus i ditt hjärta och kysser dig mjukt till sömns...

”Nästet.”

”Det här kallar vi kärlek” mumlades medans långa knivblad ödmjukt höggs in i din mjuka kropp,
svarta tårar vällde fram ur skyn,
likt de oändliga gröna spyorna hos fylltratten fastmöglad där i farstun till den svarta kyrkan.
Med ett djävulens grin kunde jag njutningsfullt se på hur du tappert försökte mentallknulla mig,
 jag skrattar den besattes skratt;
nu när mina sorgfria ögon äntligen upptäckt en ny horisont där borta i din otrygga famn!
Under den vita himlen ropar jag ut till dig: ”Det är just här jag vill bygga mitt näste; det är denna klippa jag vill kalla hem.”

----
Jag tittar på dig en sista gång innan jag somnar som ett spädbarn i din moderliga famn...

”Slaveri.”


Länge och väl har man sagt åt oss bland pöbeln,
att ett ägande av en annan människa är syndigt och något så fruktansvärt fult,
att till och med Gudarna i skyn håller för snoken när de traskar förbi.
I Vatikanen biktbås viskar kroknästa, potatisnästa och spetsnäsiga präster till dig, min älskade, om slaveriets tabu; den sanna kärlekens tabu!
Din febersyndiga kropp paralyseras av den osynliga hand som gräver dig i halsen och fumlar efter din tunga,
skulden och passionen rispar med sina svarta klor på din port.
Du inser att Han, din lustans lakej; din medbrottsling till sväljande kärlek - faktiskt utmanar allt du uppfostrats att fatta tro till.
Hon rusar ut,
viljan att kräkas inför den namnlösa Guden överväldigade!

I din underbara skalle,
det där söta lilla huvudet som varje sansad man i sina vildaste onanistdrömmar vill krossa mot sänggaveln,
rullar prästernas snuskiga ord runt i din hjärnsubstans.
Deras vulgära dialekt fördömmer honom till giljotinen; den passion han väcker hos dig - den dyrkan av dig, han viskar att han hyser inför dig på natten.
Ett djävulens knep, för att komma in i dina vita bomulls trosor och befrukta dig med fördärv?!
Ja, självklart, kärlek och passion är Belsebub - ropar prästen med den största näsan och örat av dem alla efter dig när du rusar ner längst med kyrkbänkarna.

----
Men, viskar jag när jag fiskat upp dig från floden senare på kvällen, tänk på att vi genom vårt förakt för slaveri faktiskt har glömt bort att alla dyrkan är slaveri - så dyrkar jag dig, som jag varje natt intygar med en viskning, då hänger jag mig till ett slaveri...Och präster, min evighetens evighet, ska du inte allt för ofta lyssna till; jag menar se på dem - spy galla på kärlekens härliga barnslighet och passionens välsmakade slaveri, när de själva har hänget sig till ett annat lika groteskt slaveri som vårt: Guds slaveri!

”Feber.”

Thea, du är febern i mitt hjärta...

”Ett dolkstick.”

Din kärlek mördar mig,
kväver mig, långsamt, på ett av det underbaraste sätt,
en levande människa någonsin har upplevt.
När jag älskar dig,
ersätter jag mitt syre med dig,
jag utplånar min vilja till eget liv.
I timtal, stirrar, mina hungriga ögon ut mot evigheten,
jag trånar och dör.
Min längtan efter dig,
så brutal,
så dödlig.
Min älskade,
nu är jag död,
kan inte du ta min hand i din och gör mig hel igen,
jag bönar och ber,
bli mitt dolkstick i hjärtat...

”Köttfrestelse.”

Med öppen dolk sticker jag dig gång på gång,
jag njuter,
av livet ja.
Men i detta liv fattas du,
jag behöver kött...

”Kroppsvätskor.”

En fitta och kuk,
I en vild älskog,
Kroppsvätskor skvätter,
Kärlek förklaras och avkommor flödar till...

”På mitt sätt.”

Miljoner med kyssar,
jag känner mig stolt,
över att få älska dig så här,

---
på mitt Adryan sätt...

”Kyssar.”

Jag vågar inte tänka på min hunger efter dig,
men ser jag någon kyssas lider min ande...

”Thea.”

Du är gåvan,
jag i hemlighet har bett till Gudar om,

----
De Sade, Nietzsche och Crowley hörsammar min bön! Någonstans vaknar en Thelema till liv...

”Nattvard.”

Blunda,
tänk på mandom i en våta grotta.
Ner med fingrarna dit de inte hör hemma,
för dem långsamt in i synd.
Ner på knä och be,
din nattvard,
inför mig,
din Gud,

----
är jag; som ett finger eller fler i vaginan!

”Lotus.”

Låt veriliteten sjunka in,
i din öppna lotus...