Utan mening
Utan mening. - Den moderna människan fruktar döden för att deras liv saknar mening!
© Adryan Linden, 2005
Döden som sanningselixir
Döden som sanningselixir. - Jag är född tvivlare, förkastar därför helt och hållet den lustiga övertygelsen hos dussinmänniskan, som säger att människan på dödsbädden är ärligare än människan med livet framför sig. Nej, de flesta dör exakt på samma sätt som de har levt! – Har den döende levt som lögnare dör hon också med en lögn i munnen.
© Adryan Linden, 2005
Dårskap
Dårskap. - Om en döende människa på dödsbädden uttrycker nya tankar, helt ur linje med hennes kända begreppsvärld, så betyder det inte att hon i livets sista ögonblick givits ”insikt” av någon yttre eller inre kraft. Nej, det som händer är ett fysiologiskt fakta - när hon nu är på väg att dö så har hennes hjärna ger upp kampen, och hennes tankeprocess har blivit förvirrat. Så hennes plötsliga ”klarhet” är inget annat än dårskap, men vem säger att ”dåren” har fel?
© Adryan Linden, 2005
De sista timmarna
De sista timmarna. - De sista timmarna i livet för människan är så ångestladdat och kantat med massor av fysiologiska komplikationer, att det är orättvist att summera hennes ”andes” känsla inför livet och döden, bara genom att låta hennes sista timmar i livet berätta om hon levt ett lyckligt liv eller inte.
© Adryan Linden, 2005
På klockan!
På klockan! - Det är på tiden att vi invalider flyttar fram våra politiska och kulturella positioner ännu mer. Vi måste ta fasta på att principen om en tillgänglig ”värld” innefattar mer än bara ramper, hissar, rullstolar och andra hjälpmedel – utan även är en princip om en ”värld” där samtliga stater i världen har vänt bort sina ekonomier och dess strukturer från kapitalism, krig, klasskillnader och orättvisor.
© Adryan Linden, 2005
Ett ansvar
Ett ansvar. - Att lära sig bemästra sin vilja är inte den enklaste saken i världen, eftersom detta bemästrande handlar om att helt utan självcensur lära känna sig själv. Innan man påbörjar sin vandring mot att lära sig bemästra sin vilja, så finns det saker att tänka på. Allra först måste ens syfte med bemästrandet för en själv vara kristallklart, både på det medvetna och omedvetna planet - ens varför måste vara besvarat. Detta är livsviktigt att komma ihåg eftersom med ett bemästrande av sin vilja kommer en otrolig makt. Denna makt är både en välsignelse och en förbannelse. Javisst är makten över sitt liv frigörande och stärkande, men när denna makt kommer i för stor dos eller utövas för att inskränka andras rätt till denna makt så blir den genast korrupt och förtryckande. Av denna anledning måste, den som lärt sig bemästra sin vilja, förstå att med denna nyfunna makt följer ett ansvar. – Ett ansvar som kräver en stark ande och en väl utvecklad empati för andra människor.
© Adryan Linden, 2005
Allt sker med viljan
Allt sker med viljan. - Förändring och skillnad uppkommer enbart genom viljan och viljan förstås bäst utifrån den universella principen, logos - allt är ett och ett är allt.
© Adryan Linden, 2005
Tingens natur
Tingens natur. - Alla ting i världen är mer eller mindre, trots att det blotta ögat uppfattar dess skenbara stabilitet, egentligen hopsatta av egenskaper och förutsättningar som är varandras motsatser och det är just detta som gör deras balans möjlig.
© Adryan Linden, 2005
När dvärgen talar
När dvärgen talar. - Låt mig tala med dvärgen! Du förstår, dvärgen säger mig att krig är lika med förändring och motsatsernas enhet. Den ultimata förändringen, eftersom krig inte lämnar någon ande oberörd, en motsatsernas enhet därför att krig är den yttersta av alla mänskliga situationer, där liv och död utan ursäkt blir ett.
© Adryan Linden, 2005
Den socialistiska kyrkan
Den socialistiska kyrkan. - Socialismen är en kyrka, men där dess troende kallar ankan för en gås. Den socialistiska kyrkan är den värsta av alla kyrkor, då den är minst uppriktig, den är groteskare än andra kyrkor eftersom den är den största av alla kristna villfarelser som existerar. ”Religion är opium för folket.” , sa Marx samtidigt som han snickrade ihop sin egna sekulariserade religion.
© Adryan Linden, 2005
Kristna utan Gud
Kristna utan Gud. - Klasskamp mumlar socialisterna att de sysslar med, men i själva verket är det en sekulariserad väntan på domedagen och kampen mellan ondska och godhet de ägnar sig åt. - Socialister är den värsta sorten av alla kristna, de är kristna utan Gud. På samma sätt som sina kristna syskon så brinner de för ett ”Gudsrike” på jorden, fast ett med socialistiska förtecken.
© Adryan Linden, 2005
En politisk klädesdräkt
En politisk klädesdräkt. - Jag ser att den socialistiska människan är ett med den kristna bilden av människan i paradiset innan syndafallet (kapitalismen) kom och korrumperade den ”goda” människan. Således är inte socialismen enbart kristen utan även konservativ, en ideologi som vill tillbaka till den gamla tiden då människan var fri från synd. Jag kan inte fly ifrån det faktum att klasskampen som socialismen förordar, inte är annat än en religiös kamp som iklätt sig en politisk klädesdräkt för att kunna överleva i en ”icke-religiös” omgivning.
© Adryan Linden, 2005
Den som söker finner
Den som söker finner. - Det finns för den som letar, ett flertal exempel där mänskligheten faktiskt har stärkts och utvecklats tackvare ett bemästrande av döden, ett bemästrande genom ett accepterande av döden som en självklar del i den mänskliga tillvaron. Den förnuftige människan bör bejaka döden, och den kommande människan får aldrig inbilla sig att den inte finns. - Med ett ja till livet kommer ett ja till döden!
© Adryan Linden, 2005
Reptilhjärnan
Reptilhjärnan. - Samma argument, som jag använder för att förlöjliga den makabra viljan att bota sjukdomar, brukar jag mot dem som tar strid mot döden. Något i min reptilhjärna säger mig att sjukdom och död, är oundvikliga bitar, som på ett finurligt sätt utgör det ”verkliga” mänskliga tillståndet, de skänker helt enkelt till mänskligheten - styrka, anpassningsförmåga och visdom.
© Adryan Linden, 2005
Tack, men nej tack
Tack, men nej tack. - En av de viktigaste kontroversiella motvikterna som vi, funktionshindertransnationalister, lägger fram mot dagens härskande icke-funktionshinderkultur är att vi under inga omständigheter vill ”befrias” från våra funktionshinder eller sjukdomar. Vi menar att våra funktionshinder eller sjukdomar är en egenskap, alltså något som man inte botar eller rehabiliterar bort utan att ta bort vår personlighet - vårt ”jag”.
© Adryan Linden, 2005
En otjänst
En otjänst. - ”Tar man bort en puckelryggig hans puckel, så tar man bort hans själ.” låter Nietzsche Zarathustra utbrista i skriften, ”Sålunda Talar Zarathustra”. Vi, funktionshindertransnationalister, tar fasta på detta resonemang och utbrister till svar: ”Ja, tar man bort den sjukes hans sjukdom så gör man honom en otjänst - man tar mycket riktigt bort hans själ!”
© Adryan Linden, 2005
Hälsosamt
Hälsosamt. - Funktionshinderkulturen för fram i ljuset massor av idéer som får icke-funktionshindrade förvirrade och ja till och med irriterade, men detta är nyttigt eftersom det tvingar fram den nödvändiga konfrontationen mellan icke-funktionshindrades vanföreställningar om oss invalider och vår verklighet.
© Adryan Linden, 2005
Var hälsad
Var hälsad. - Vi, funktionshindertransnationalister, hyllar funktionshinder och den kultur som kommer med ett funktionshinder.
© Adryan Linden, 2005
Livskraft
Livskraft. - Det är i filosofiska och ideologiska konfrontationer med icke-funktionshinder fascismen som vår kultur, funktionshinderkulturen, kommer skapa sig en större vitalitet.
© Adryan Linden, 2005
Ett angrepp
Ett angrepp. - Funktionshinderkulturen bör hedras eftersom den är ett vildsint angrepp på de samhälliga vanföreställningarna om oss funktionshindrade och ”sjuka”!
© Adryan Linden, 2005
Att hitta hem
Att hitta hem. - Jag måste vara uppriktig mot er läsare, jag vet ärligt inte när övertygelsen att vi med genetiska sjukdomar och medfödda funktionshinder skulle betraktas som ett folk med en gemensam historia, kultur och identitet först slog mig. Men jag minns med knivskarp skärpa första gången jag berättade om denna övertygelse för någon annan. Varför? Jo, för det var fösta gången jag fick argumentera för den och jag upplevde en känsla av styrka i varje ord jag formulerade, men det viktigaste av allt var att hela situationen föll min vilja till makt i smaken - därför att jag märkte att min motståndare hade inga argument mot min ståndpunkt. I samma ögonblick jag definierade mig själv som tillhörande de funktionshindrade folken upplevde jag känslan av att detta var det självklaraste i hela universum. På något mystiskt sätt fick jag känslan av att jag hade konverterat till mitt folk – jag hade helt enkelt hittat hem!
© Adryan Linden, 2005
Stövelslickare
Stövelslickare. - När föräldrar är på väg att få ett barn under det rådande inflytandet av icke-funktionshinderkulturen, så är föräldrarnas förväntningarna på det barnet uppskruvad till max - tackvare yttre påfrestningarna från kulturen; att de måste föda en ny liten perfekt människa. Denna press att uppnå det perfekta, det rätta, det normala är inget annat än en sjukdom som borde utplånas från jordens yta – eftersom denna farsot är det samma som stävan att uppnå det absoluta; gud. Fixeringen på barnets ”friskhet” är ett av kristendomens skräp som har fastnat i människornas kloaksystem – förnuftet, där allt skit människan någonsin har producerat måste passera. Min fråga till dig, mamma och pappa som brukat fosterdiagnostik för att se om ni har lyckats med att följa reglerna och tänker göra selektiv abort om fostret inte är perfekt, är ni kristna? Ni säger säkert nej, men jag tvivlar – för vad kan man egentligen sätta mot ett tvåtusenårigt tänkande? Något som funnit så pass länge i vår kultur är svårt att upptäcka hos sig själv och i sin omgivning. Men enligt mig, jag som vet bättre, så är ni igenting annat än kristna och fascistiska knähundar – som helt perverst ägnar sig åt att slicka stöveln som sparkar er.
© Adryan Linden, 2005
Barnafödande
Barnafödande. - I dagen samhälle är fortfarande barnafödande en strikt kontrollerad verksamhet och det är fortfarande, trots att andra hävdar motsatsen, en plikt som en ”välartad medborgare” bör ägna sig åt – att sprida sina välartade, fogliga och fega arvsmassa vidare och sålunda garantera samhällskroppens fortsatta ”goda” fysiska och psykiska hälsa. Därför får du inte glömma att barnafödandet är en av samhällets viktigaste kontrollapparater, eftersom den ser till att den rådande icke-funktionshinderkulturen bibehåller sin makt över vilka människor som tillåts och vilka som inte tillåtas att födas.
© Adryan Linden, 2005
Sida vid sida
Sida vid sida. - Jag vill inte leva sida vid sida med icke-funktionshindrade, om jag vet att de bakom min rygg föraktar mig och bakom sina falska leenden hyser fördomar om mig och mina gelikar.
© Adryan Linden, 2005
Fiender
Fiender. - Om vi är icke-funktionshinderkulturens fiende så kan den inte underskatta oss och absolut inte hysa fördomar om oss.
© Adryan Linden, 2005
Försvinnande dimma
Försvinnande dimma. - Det är endast när vi lagt grunden till en egen kultur och när vi genom denna börjar hota icke-funktionshinderkulturen, som fördomarna om oss kommer försvinna som dimman före gryningen.
© Adryan Linden, 2005
Inget gott
Inget gott. - Det finns inget gott i någon regering, stat, nationalstat eller hierarki av något slag.
© Adryan Linden, 2005
Nöj dig ej
Nöj dig ej. - Som invalid får du aldrig nöja dig med välgörenhet eller reformer!
© Adryan Linden, 2005
Ett virus
Ett virus. - Den växande kulturmedvetenheten som nu som ett virus sprider sig bland oss invalider, är en del av en mognadsprocess som vi funktionshindrade som folk länge har varit i behov av.
© Adryan Linden, 2005