Syndarens drakskatt.
efter materiella ting, efter makt, ära och
berömmelse?
Det har att göra med att hon är en härskare
utan rike, utan undersåtar, som har förlorat
allt. Det hon drömmer om, när hon suktar
efter makt eller ägodelar, är att återfå sitt
förlorade paradis!
Men är hoppet verkligen ute för offerlammet;
kan hon verkligen bli lycklig?
Ja, självklart kan vi bli lyckliga. Vi är redan utestängd
från Guds lustgård, där belöning och lycka
ändå var köttslig, och med den vunna viljan
kan vi skapa våra egna paradis.
Hur? Ja, genom att kategorisk vara immun mot
materiella ting, makt, ära och berömmelse - och
i stället bruka vår vilja kompromisslöst!
Sanning.
alla kristna
hundar!
Vad är en poet?
- Som vet hur enkelt det är
att hänga sig.
Mannen och hans huggtänder.
mannen än må vara, så
har han alltid huggtänder
någonstans.
Det är detta som gör honom
till man! Men se upp, du tappre
krigare; låtsas du vara stark
och korrupt så utvecklar du bara
huggtänder som inte tillhör dig.
Vanmaktsvarg i rosa skog.
som helvetet,
hungrig som en varg!
© Adryan von Linden, 2006-2008
En sämre känsla utan obehag i livet.
Har tagit bort allt tidigare
så nu kan jag känna andra
saker.
Nu håller jag på att
bli manisk igen, det känns
som Gud lyfter mig i nackskinnet.
Jag kommer dö utan mitt alkemistiska hjärta!
Men jag kommer hitta det, så inte
tänker jag gråta ikväll... Nej, jag är glad
eftersom jag snart kommer dö... igen.
Ännu en gång.
Ett skratt, en tår och ett leende
från dig är värd en livstid... Varje gång.
Tills vi syns igen, jag tittade på dig
när du sov.
Att jag är tillåtande mot
dig är av rent egoistiska skäl, jag vill
mot dig uppvisa överlägsenhet genom
asketism och en romantisk, blödande
monogami!
Mina drakblickar söker
endast dig...
Dagen efter.
Zeitgeist.
Vem föddes ur dig ikväll?
Jag, Alpha och Omega, kung
av kungar! Huset för ditt bröd.
Solen i ett vackert liv. - Jag sitter
under Linden trädet och suktar
efter liv - I ditt skinn är jag din אמת!
Just nu vill jag bara fylla mitt huvud med
all ockult kunskap jag kan komma över!
Kvävas... Böj dig inför solen.
© Adryan von Linden, 2006-2008
Jag!
God? Nej, först måste du ha ett konstant mörker inom dig att strida mot! I ryggmärgen kryper det ibland.
- Med Guds död upplöses mänskligheten. -
Ja, jag hatar Gud! Men hur kan detta hat delas med er humanister? Jag är gammal nog att vet att mitt och alla andras hat mot Gud faktiskt inte handlar om mer än ett brinnande hat mot mänskligheten!
Låt mig nu berätta hur denna förnimmelse slagit ner i mitt arsenal av olika smaker. Jag har dess syrliga smak på tungan, då jag för stunden accepterar att det mänskliga Jaget i själva verket är en omskrivning av vårt traditionella gudsbegrepp - då Jaget, enligt den schweiziske psykologen och mystikern C. G. Jung, är den arketyp som gjort de monoteistiska religionerna möjliga!
Frågan som väcks, om jag hatar Gud, kan jag då älska mänskligheten, individualitet eller Jaget?
Jag tror jag börjar förstår, tror jag inte på mänskligheten, individen och Jaget etc. så bör jag förklara Gud mördad! Ja, och detta gör alla som blint hyllar mänskligheten, individen och Jaget faktiskt hyllar den absoluta Guden.
Detta är dynamit! - hade jag levt i rätt tid, så hade jag mördas av kniven!
Kärleken är en lögn därför är den sann! Jag finns inte eftersom jag finns. Att föddas är att dö.
© Adryan von Linden, 2006-2008
Älska dig, älska mig!
Stressa aldrig! Det krossar liv och förgiftar den rena kärleken i dina hundvalpsögon. - tålamod är en dygd, när man leker med Isis ordning och kaos -
Stenbrott.
Livsvaka! Knivspets bryts på stenkropp o vrålar som ett splittrat svärdsegg mot strupen. Självklart kommer jag älska dig på alla plan och det gör jag redan oavsett vad du tror. Kärlek är blind!
Kräks, spys o tungkyssar.
Helveteshål under iskalla fötter. Spindelbuk sprättas i lagerlundens svett. I natt ylar mina vargar ensamma...igen...
© Adryan von Linden, 2006-2008
Drakmöte.
"Snälla herr Drake" sa hon med en hatt hållandes i sin vackert drejade aphand.
"Jag har väntat här sen Lilith blev bannlyst från Eden. Köttklump efter köttklump har sedan dess i evighetens evighet vandrat förbi, vissa har ridit mitt kött, andra har bespottat mig och de allra flesta har kastat stenar efter mig. Men aldrig har draken jag lovades krupit förbi, han kraften med den där varma, mjuka stålblicken som får mig fri, lättad, trygg och förstådd. Min beskyddare som äter riddare och som med en serie hugg med sin reptiltunga får mina ögon att tåras; glädjetårar! - har aldrig annat än i drömmar piskat och lekt med min själ."
Hon pausar för att säga det sista försöket till liv: "Herr Drake, det jag med svårhet försöker fråga, är denna enkla fråga - är du han jag väntat på? Mästaren på tronen skapad av de Äldre för att fostra, träna och lära mig att bli Kvinna!"
Draken ler ett svar, sätter klor djupt i mjuk kvinnonacke och snart börjar vingar att resa mot nya, spännande men osäkra framtider.
Ödet.
Det finns inga ord för hur det känns när Hon undersöker döende hud, därför beskriver jag det med alla ord som någonsin har existerat.
Hon.
- Paddslem i bakhuvudet. -
Å imorgon bitti, lär fåglar flyga o speglas i filmjölks hav. Vacker ocean i hjärnsal! Liksvepning o bokbål vid min begravning. I närbelägen kyrkogård strosar puckelrygg o plockar vidskepliga blommor.
Det finns bara en Isis i mitt själsrum o hon älskar att vara beslöjad! Men ibland låter hon mig få kika in i hennes harem. Vi hänförs o dör. Dagen efter vaknar vi svettiga och trötta, var hon en dimma? En döende doft av kvinna? En slakt av oskyldig själ?
Snart är tidsrytmen slut!
- Isis tack för dina tårar -
Städning av ohyra.
Kärringarna spetsades av hårigt ben. Dö! Imorgon, just nu. För rått, spottar Gud i musgång! Köttslakt när lusdamer vädrar trosor. Hennes ögon!
Men hennes hjärna är något för draken att borra djupare in i. Det finns ingen annan väg. Som hon sa, hjärnan är vårt största könsorgan!
© Adryan von Linden, 2006-2008
Blodig herre.
En hård puls bakom vänster öga.
***
Just nu upptäckte jag, att du barndomsvän har byt telefonnummer.
Okänt vatten.
Jag vet inte vad som är bäst längre. För mig. Paus? Att hela tiden behöva tänka på vad man säger, tycker och är inför dig utan att du ska bli arg, är hjärtekrossande. En stenkross på vilda stenar!
Idag är det mina kedjor som ska släppa mig lös! Är alla mina ja till Henne handlingar utav feghet?
Så du vet, jag kostar och priset på mig är din själsliga död! För Kvinna hur tror du poeter, drakar och författare som jag skapas?
Direkt när obducenten satte kniven i henne och började portionera ut små bitar av hennes kött i små metallskålar, skapades ett helt nytt universum för honom.
Titanisk strid.
Källargubben vann sin trofé. Men dödsguden tar paus för att röka pipa. Steg i trappan! Andetag o rökhosta. Det är definitivt han, herregud! Ikväll igen?