Ett dolkstick
29.
”Ett dolkstick.”
Din kärlek mördar mig,
kväver mig, långsamt, på ett av det underbaraste sätt,
en levande människa någonsin har upplevt.
När jag älskar dig,
ersätter jag mitt syre med dig,
jag utplånar min vilja till eget liv.
I timtal, stirrar, mina hungriga ögon ut mot evigheten,
jag trånar och dör.
Min längtan efter dig,
så brutal,
så dödlig.
Min älskade,
nu är jag död,
kan inte du ta min hand i din och gör mig hel igen,
jag bönar och ber,
bli mitt dolkstick i hjärtat...
© Adryan Linden, 2006
Kommentarer
Trackback