Den sista kvinnan.
Exilpoeten är tavla, ordnad efter en viss symbolik. Han drar bort och lägger till allt som passar hans handstil.
Du är hans tredje kvinna, hans sista kvinna,
efter er vill hans tunga ej smaka hjärtan någon mer!
Tragik eller en romantisk dårskap? Vad vet vi, pöbeln? - förutom att det är djävulskt romantiskt!
***
Skalbaggen mumlade ut stön i universum som lät ungefär så här:
"Ge mig lite av din platonska fittsaft, så ska jag se till att förföra dig,
bortom venus och mars."
----
Vem skriver du till, frågar Kvinnan mig med en blick. Jag svarar med att inte låtsas om henne!
***
Jag är trött bakom dödpansar! Men möter Jag dig så kanske bitar av mig får färg. Döda löv lyfter trötta huvuden i salut åt den svarta tuppen.
Helikopter rotorbladen knipsar lemmar på löpande band och erbjuder svältande foster mänskliga filéer.
***
Strandad val. Döende val. Gravid val. Mördad val. Ett försvinnande ljud, i växelverkan? Energi och kraft, likt en borr i skallen!
Sex,
ljud bakom källardörr.
Musljud! Pippi.
Demonisk knullfrosa. Att betrakta det från fönster. I vinterljus.
***
Ett välformulerat mördarbrev...Bubbelbad. Nu är hon helt släppt. Nu sjunker hon sakta mot avgrund. Svarta fiskar simmar och mumlar: "Frihet är en annans slaveri!"
Jag hoppas hon kan begrava mig! Du och jag talade två okända språk för varandra, och nu är vi döda och frusna.
© Adryan von Linden, 2006-2008