Aut Adryan aut nihil!

Ny gryning. Nya sanningar och lögner att upptäcka. Nietzsche och sjukdom ler ett ödmjukt leende till vandraren. I skuggan av ett berg somar profeter, piratskepp får slagsida - många druknar. Jag druknar! Men jag älskar det.

Svälja svart vatten är mänskligt, att fyllas och drukna - det är att vara människa. Att leva!

Lärdom, liv är smärta. Å det finns så mycket att säga innan man dör, så många böcker att skriva.

Jag älskar dig för att du tar dig tid att vara människa. Fri och stark är du fågel i blå skurd. Jag kan bara inte hata dig, även fast jag så innerligt vill. Det är okej att inte förstå mig, att begripa ett 27-årigt döende är svårt, nästintil omöjligt. Man liksom har svårt att komma utifrån och samtidigt bibehålla perspektivet. Men försök gärna, jag vill och uppskattar varje tappert försök.

Jag undrar vad pojk-poeten tänker nu?

Säkerligen något gammalt som ingen tänkt på. Sån är hans natur.

Men varför stöter jag aldrig på någon som överaskar och får mig att tänka? Är jag så fantasilös? Det känns inte så. Allt är bara tråkigt och dumt, kanske att skära upp lik kan ge någon kunskap? Jag tvivlar. Rättsläkaren verkar inte ha det roligare än mig.

Hur är det egentligen att vara ett lik? Kan jag inte låta bli att tänka. Att prata tyst - verkar vara likens grej nere på bårhuset. Kyligt är det där, nästan som livet - fast tystare.

***

Tog hand om fötterna idag. Ni vet de som vanligtvis står fast på jorden, fast beslutna att erövra!

Tydligen är det svårt för människor att tänka på nytt sätt. Är man ett genetiskt fel när man alltid tänker utanför boxen - ett evolutionärt snesteg? Vad tänker du ifrågan?

Kan vi inte ramla in i manisk lycka nu? Dricka oss berusade på lust. Kom! Följ med på min resa. Jag spar en plats i helvetet åt dig.

***

8 minuter kvar.