En tung sten på tungan.

Hon har legat död under en sten. Men jag börjar sakta men säkert hitta henne bit för bit. Hon erkände att det var ett år sen. Hon längtar.

***

Jag begråter fortfarande balkankrigen 1991-2001; exilpoeten var då elva år.

***

Ju mer jag pillar på henne desto mer avslöjas en härlig mystiker och ockultist iklädd en liten knulldockas uniform. Det lär charma min slickande tunga! - det smakar underbar vit sten på tungan. Ett nytt 1800-tal är här! ? I vår gemensamma hemliga trädgård.

***

Ett prat med lärjungen. Hon lär sig att dyrka läromästaren. Tankar och ord charmar, jag omsvärmas och min mun spottar stavelser i kvinnliga lotusar.

- Kråksång -

Snart är ett krig över mig, och hundar skäller! Jag måste få snegla på henne, då jag är lämnad ensam i bur. Jag måste för en stund vara ett djur, en tankelös lobotomi - med känslor...

***

Nu kanske hon kan vara ärlig? Icke! Fortfarande is. Kall och bitter.

***

Då var det bevisat.


Han ägde makten att linda henne som en våt trasa runt sitt finger. Spindeln på väggen kunde äntligen mossas! Livmoders värk.

Satans barnet föds utan huvud och den heliga modern frustar likt en kärlekskrank tjur. Sakta dansar Jag fram som en filur och kikar in mellan mammans gräddvita lår - oddsen styvnar och bestämmer öden.

***

Om en timme ska det vara klart...

 

 

© Adryan von Linden, 2006-2008

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback