När kommer Eko-diktaturen?
Publicerad i Läsarnas Fria Tidning 2007-10-04 - Länk.
Jag har ända sen det blev "inne" med växthuseffekten och att vara miljömedveten funderat på hur seriösa människor verkligen är med sitt engagemang och hur mycket man egentligen är villig att offra för miljön.
Jag minns alla de otaliga möten, konferenser och middagar jag deltagit i som aktiv i handikapprörelsen, där man ställt fram mineralvattnet och tittat konstigt på mig när jag tackat nej och bett om vatten från kran i stället.
Hade föresten ett samtal med en vän härom veckan. Hon bekräftade med en händelse på sitt jobb just min misstanke att mycket av folks nyväckta empati för jordens hälsa, bara är en fluga - något de egentligen inte bryr sig särskilt mycket om.
Nej, snarare hyser de lika stor empati för jorden som när anhöriga till åldringar dumpar dem på ålderdomshem och skickar kort på barnbarnen lite då och då.
Låt mig återkomma till händelsen på min väns jobb. Hon berättade att en av hennes arbetskamrater fångat henne i korridoren och berättat hur duktig han var för att han hade slutat använda tjänstebilen till och från arbetet och i stället börjat cykla med tanke på växthuseffekten.
Min vän reagerade med att skaka på huvudet och svara: "Och hur är det med att du i år har hunnit varit utomlands med flyg fem gånger redan, hur mycket tror du då att din plötsliga medvetenhet om miljön spelar någon roll?"
Arbetskamraten tystnade, såg skamsen ut och svarade: "Oj, det tänkte jag inte på."
Nä, just så är det hela tiden. Folk tänker inte på hur det faktiskt ligger till och absolut inte på att miljön är ett kretslopp, där helheten avgör om jorden mår bra eller inte. Inte lite medvetenhet där och lite till där. Nej, folk måste förstå att kampen för miljön på samma sätt som kampen för demokrati är något vi måste utkämpa - varje dag.
Om jorden ska ha en chans att överleva, kan då enskilda länders eller ens enskilda individers intressen gå före miljön? Nej, det kan de inte. Men hur många bryr sig om detta, när vår egen regering lovar miljarder till miljön men inte vågar utmana USA:s sega miljöpolitik? Eller när EU hotas av splittring på grund av sin tilltänkta gemensamma miljöpolitik?
Jag tror egentligen inte att någon bryr sig om miljön. Varför? Det har aldrig legat i vår kultur. Ända sen antiken och romarriket har miljön aldrig varit roligt nog för oss - nej, filosofi och världsherravälde har varit roligare. Till allt detta kan vi lägga en ytterliggare försvårande omständighet och det är vårt kristna arv.
Ni vet den där lite galna, men fantasifulla, kristna idén om återuppståndelsen och evigt liv - som trots allt verkar vara något folk och regeringar i smyg eller av dumhet fortfarande tro på, eftersom alla resonerar som vi har all tid i världen. Hallå! Om tio år kommer isbjörnsfamiljerna vara hemlösa och vad gör vi? Jo, männen med höga hattar inför en global miljöpolicy á la siesta.
Jag tvivlar på att folk, med sin kärlek till vatten på flaska, plasmatv-apparater och stadsjeepar egentligen är beredda att betala det pris som miljön faktiskt kräver - ett slags globalt ekologiskt diktatorskap under FN.
Att detta "måste" kommer att bli verklighet behöver ni inte oroa er för, eftersom den som tycker idén är bra är jag - en stackars liten krympling med konstiga idéer och kronisk smärta som gillar att borsta tänderna klockan fyra på morgonen.
Så godkväll och godnatt här ifrån Rågsved.
Adryan Linden