Dionysos och tragiken.
Vad kallar man inte ett liv med Duchennes muskeldystrofi, där man med stor sannolikhet inte kommer överleva sin trettiofem års dag, om inte annat än tragiskt? Men vad gör det? Vad spelar det egentligen för roll? Om jag, som Duchennare, är stolt över mitt så kallade tragiska liv och skulle om jag skulle ställas inför valet att kunna välja ännu ett liv välja om exakt samma liv igen, åter och åter allt i enlighet med Nietzsches princip om det eviga återkommandet. Då har faktiskt inte min förtidiga död en betydelse, utan handlar endast om smak!
Men självklart är inte det tragiska livet något för alla. Något för den breda, korkade och förslappade massan? Nej, denna stoiska förmåga att kunna se en horisont bortom sin kroppsliga smärta och förruttnelse är enbart förunnat ett fåtal. Ja, denna förmåga finns enbart hos en elit. Denna specifika elit kallas av Nietzsche kroppens filosofer, jag tillhör detta annalkande kast och vårt prästerskap består inte av supermänniskor eller av renrasiga ariska övermänniskor, nej, vi är döende, sjuka och snarare levande döda än perfekta varelser!
Nåja, låt oss återgå till kärnan, utan att i onödan krångla in mig i en vetenskaplig snårskog så tros ordet tragik härstamma från det antika grekiska ordet för “Getsång”. Stämmer denna etymologiska betydelse, så är det möjligt för mig att knyta samman tragiken med den grekiska Guden Dionysos och hans getliknade Satyrer samt de vackra Nymferna. Dock bör det nämnas att denna koppling inte är ny eller banbrytande - det som kan tänkas vara nytt i denna essä är hur jag kommer utnyttja denna gamla koppling till min fördel.
Men självklart är inte det tragiska livet något för alla. Något för den breda, korkade och förslappade massan? Nej, denna stoiska förmåga att kunna se en horisont bortom sin kroppsliga smärta och förruttnelse är enbart förunnat ett fåtal. Ja, denna förmåga finns enbart hos en elit. Denna specifika elit kallas av Nietzsche kroppens filosofer, jag tillhör detta annalkande kast och vårt prästerskap består inte av supermänniskor eller av renrasiga ariska övermänniskor, nej, vi är döende, sjuka och snarare levande döda än perfekta varelser!
Nåja, låt oss återgå till kärnan, utan att i onödan krångla in mig i en vetenskaplig snårskog så tros ordet tragik härstamma från det antika grekiska ordet för “Getsång”. Stämmer denna etymologiska betydelse, så är det möjligt för mig att knyta samman tragiken med den grekiska Guden Dionysos och hans getliknade Satyrer samt de vackra Nymferna. Dock bör det nämnas att denna koppling inte är ny eller banbrytande - det som kan tänkas vara nytt i denna essä är hur jag kommer utnyttja denna gamla koppling till min fördel.
© Adryan Linden, 2006-2007
Kommentarer
Trackback