Fechner, läran om människan som kropp och själ samtidigt.
Vad är att vara besjälad? Är det att vara medveten om sig själv och att kunna uttrycka sitt eget ”jag”? Om detta är ett ja på frågeställningen, betyder inte detta då att en människa eller en annan art som inte är medveten om sig själv eller inte kan uttrycka sitt ”jag”, faktiskt inte har eller har en mindre själ? Och kan denna princip, i enlighet med Kants filosofi, höjas till en universell princip: att de levande ting eller varelser som inte är medvetna om sig själva eller inte kan uttrycka sitt eget ”jag” inte har en själ?
Men om allt fysiskt är besjälat, är inte likaså allt i naturen besjälat? Om vi ser på en människohjärna eller en hjärna från en annan art, ser vi då inte i stort att bådas hjärna har liknade form och struktur? Men, här finns ett stort men, hur kommer det sig då att man i större utsträckning frågar sig om människan har en själ men inte om den andra arten har en själ, även fast båda arterna har hjärna, nervsystem, blodomlopp och en DNA-kod?
Detta är en självmotsägelse!
Men om allt fysiskt är besjälat, är inte likaså allt i naturen besjälat? Om vi ser på en människohjärna eller en hjärna från en annan art, ser vi då inte i stort att bådas hjärna har liknade form och struktur? Men, här finns ett stort men, hur kommer det sig då att man i större utsträckning frågar sig om människan har en själ men inte om den andra arten har en själ, även fast båda arterna har hjärna, nervsystem, blodomlopp och en DNA-kod?
Detta är en självmotsägelse!
Denna självmotsägelse är själva essensen av det som är mänskligt - vi, människor, skapare av konstens ljuvliga bedrägeri, religionens konstruerade trygghet och kärlekens rosenkindade svärmeri. Så jag kan inte se något direkt fel i människors resonerande, då de faktiskt agerar som människor, men det betyder inte att jag måste hålla med dem. Vidare finns inget rätt eller fel, utan enbart bra eller dåligt - men då reduceras etiken till att enbart handla om personlig smak, stentavlorna krossas och frågan om själens vara eller icke-vara kvarstår. Gud dör framför våra ögon och vi ställs återigen vid vägvalet ensamma med makten att få välja vad vi ska tro på. Javisst är det så åsna, men jag säger till dig väljer du att vara övertygad att mongoloidens, krymplingen eller apans själ är mindre än din eller icke-existerande så har du en fruktansvärt dålig smak! - Och är inte giljotinen en härlig barmhärtig uppfinning, ett bevis på humanismens förträfflighet...?
© Adryan Linden, 2006-2007
Kommentarer
Trackback