Aut Adryan aut nihil!

Det japanska ordspråket "Alla kan flyga, om de arbetar tillräckligt hårt." är en lögn, eftersom det finns fåglar som kan flyga, men som ändå ramlar ner från skyn och dör. Detta betyder att det bästa en människa kan göra är att acceptera det hon är född till att vara och sluta upp med att försöka vara något hon inte är. Men vem idag är det som lyssnar på sådana råd? Då alla försöker lära sig att flyga eftersom ingen vill lämnas kvar ensam på jorden, Gaia betraktas som smutsig, - så alla låtsas att de vill lära sig att flyga! För att sedan glömma i sin individuella strävan att lära sig flyga bort från sin moder, sitt ursprung, den lilla lilla hemligheten, att fågelns flaxande vingar är en svag kraft i sig själv.

"Men inte behöver du lära dig att flyga!", viskar satyren som hela denna tid gömt sig bakom Yggdrasils blodbesudlade stam, i skuggan, skyddad från den svagsynta människan - Denna ovärdiga ängel, som jag älskar, men ej begriper!

Tillsammans kan du och jag vänta här på jorden, tills alla andra åsnor har lärt sig flyga för att sedan flyga för nära solen och störtat ner mot marken mot sin död, så att vi kan ta över världen från dom - för sägs det inte någonstans att: "Paradiset tillfaller de tålmodiga."?

Jag, min älskade, kan leva tillsammans med dig i denna bur som vi kallar världen! Så är lagen skriven. Men när allt känns tryggt och varmt reser sig en Gud upp ur havet och rasar vågor! Varelsen säger med vit skum: "Det faktum att du inte kan flyga, har gjort dig stoltare och starkare än de flesta - men ur det, pumpas även något svart ut till ditt hjärta och detta kallas hat. Hat mot dom som har vingar och kan flyga. Så, människa, ta dig i akt!" Havet tystnade, Guden död återigen och det enda som var kvar på scen var mitt hånfulla leende. Hybris var mitt namn.

© Adryan Linden, 2006-2007